Hej Eva.
Vet inte vart jag ska vända mig. Jag är helt slutkörd, känns som om jag snart inte finns längre. Har en helt fantastisk dotter som är 2 år och 5 månader. Hon är superaktiv, är inte rädd för något, pratar långa meningar, böjer verb perfekt, likaså pluralis. Ibland trillar jag nästan av stolen av hur smart hon är. Jag är helt ensam med henne utan någon som helst avlastning. Pappan har aldrig träffat henne och vill inte veta av henne. Våran tillvaro pendlar mellan helt fantastisk kärlek och närhet........varvat med lika mycket helvete.
Helvetet började strax innan hon fyllde 2 år. Fram till för 3 månader sedan fick hon mellan 2-4 kraftiga vredesutbrott per dag. Jag höll på att rasa men tog hjälp av Bvc som tipsade mig med några enkla verktyg som att jag skulle förbeda henne långt långt i förväg innan något uppbrott skulle ske. Några dagar gick och hon tvärvände, d v s vredesutbrotten försvann helt. I ca en månad. Sedan har det börjat igen. Nu har hon mer 1 rejält utbrott om dagen och det händer alltid vid tillrättavisning eller när jag säger att hon inte får göra något. Utbrottet utlöses oftast av att jag tar ifrån henne det hon inte får ha eller att jag ber henne sluta med något eller sätta sig ner när hon dricker eller liknande. Ju mer jag säger till henne, desto värre blir det. Jag har försökt med allt. Det går inte att hålla i henne. Hon slingrar sig, sparkas och asvrålar. Det går inte att sätta in henne på hennes rum. Då kastas det saker, vrålas. Jag har försökt, anfallet tar inte slut. Det går inte att prata eller förklara för henne då hon bara upprepligen säger VILL INTE, vilket är två ord jag hör hela dagarna då vi är hemma eller de 3 timmar vi kan träffas på eftermiddagen/kvällen då jag jobbar heltid nu över sommaren. Jag kan knappt göra någonting tillsammans med henne. Handla, gå på lägenhetsvisning är en mardröm. Prata i telefon med myndigheter är helt omöjligt, då hon vrålar hela tiden. Går jag ifrån henne, springer hon efter och vrålar. Samma sak uppstår när jag försöker prata med någon annan vuxen. Det hela har gått så långt att jag har tappat kontrollen totalt tre gånger, asvrålat, hållt jättehårt i henne, tvingat ner henne i hennes säng osv. Jag har också spårat ur vokabulärt och sagt att det är lika bra att jag förvinner ur hennes liv och att hon får bo med någon annan. Jag har brytit ihop fullständigt flefa ggr, kastat saker i väggen eller förstört något i mitt hem i maktlöshet. Jag har ingen att ventilera med. Har försökt att skaffa kontaktfamilj i syfte att hon skulle få växa upp med någon annan vuxen förebild än mig, men fick avslag. Jag har ju inget narkotiskt förflutet el är psykiskt sjuk. På dagis är hon en ängel och de höjer henne över skyarna. Vet inte hur länge jag orkar detta, jag asgråter varje dag och det bara dunkar i min skalle att jag ORKAR INTE MER. Känner att jag inte kan gå in i väggen då jag inte har någon SGI, den togs ifrån mig p g a att jag köpte en icke CSN-berättigad kurs till massageterapeut och befann mig utomlands i 5 månader.
Snälla kan du ge mig ett verktyg. Jag har på allvar funderat på att hon skulle få det bättre med någon annan än mig. Mitt liv är slut. Jag jobbar heltid över sommaren, ska sedan plugga till lärarinna.