Villrådig 30.10.2011
Fråga:
Är sedan drygt ett år separerad från min sons pappa. Vi har en bra relation och det funkar bra mellan oss och med sonen (snart 2 år) som bor hos oss en vecka i taget. I sommaras träffade jag en ny man, han är själv frånskild sedan några år och har tre barn (i varierande ålder) Även han har sina barn veckovis, vi har olika veckor men vi byter olika dagar så några av dessa dagarna har vi båda barn. Tanken och framtidsvisonen är givetvis att vi kommer att tillsammans allihopa men tills dess gäller det att försöka få till "familjen" och att vi kan ses trots att vi bor på två oilka ställen. Som det har varit de senaste veckorna har jag och sonen tillbringat några av dagarna/nätterna (en gång fredag-söndag och en gång ifredag - måndag) hos nya kärleken och hans barn, resten av veckan har vi bott "hemma" i vår lägenhet. Vår pojke är en väldigt social och trygg kille som har lätt att anpassa sig till nya miljöer. Han var så liten när jag och hans pappa flyttade isär så att han har heller inget minne av oss som par eller att vi har delat säng. Men, den senaste veckan har mitt dåliga samvete kommit krypande. Far han illa av att bo på flera ställen, dvs några dagar hos den nya och hans barn, några dagar hos mig och sen en vecka hos sin pappa... Allt funkar klockrent när vi är hos särbon, sonen (och jag) funkar jättebra med hans barn.. Vad tycker ni? Finns det någon annan lösning på hur man kan få det att fungera eller kan vi fortsätta så här så länge sonen inte verkar fara illa??
Svar:
Hej! En del barn kan agera mer frimodigt och kavat än vad som är rimligt. De blir lite "för duktiga" och stänger då av jobbiga känslor de inte kan hantera. Har det blivit så för er lille son? Får hans grundläggande behov plats i den nya livssituationen? Hinner du med att var en sådan mamma du vill vara hemma hos din nya kärlek? Det är den typen av frågor jag tycker att du ska ställa till dig själv. Om du fortsätter att vara en varm omsorgsfull mamma till din lille son tror jag att du ska lita på din sons signaler att han har det bra.
Det viktigaste för att han ska känna sig trygg är att han vet hur han ska få tillgång till din uppmärksamhet och ditt stöd. Att du fortsäter att var den mamma som han är van vid. I en styvfamiljs situation blir det självklart stunder då barnet konkurrerar om uppmärksamheten med de nya personerna. Hur hantera det, så att lilla barnet fortsätter att känna att det är viktig? Det är bra att du är extra uppmärksam på hur din son reagerar och tar introduktionen till den nya familjesituationen i ett långsammare tempo om han inte riktigt klarar av sin vardag.
Vänlig hälsning!
Eva
Ett ytterligare viktigt förhållande för sonen är att ni båda föräldrar kan samarbeta.