Petra 21.10.2008
Fråga:
Min dotters pappa o jag separerade för ca 1 år sedan. Hon är nu 2,5 år och pratar väldigt bra. Han insisterar hela tiden på att hon SKA vara varannan vecka hos honom. Medan hon blir väldigt ledsen när det sker. Han säger att hon är ledsen ibland hos honom och gråter och säger att hon vill åka till mamma. När hon kommer hem till mig efter ha varit där i en vecka så är hon jätteledsen. Klänger på mig hela tiden jag får inte gå ur ett rum vill att jag ständigt ska bära henne. Kan få värsta gråt attackerna och gråter hysteriskt då det ända som hjälper är att hålla henne i famnen. Hon säger hela tiden "jag vill inte åka till pappa jag vill vara hos mamma." Hon börjar gråta om jag säger att hon ska åka till honon. Jag har pratat med honom massvis med gånger man han struntar i vad jag säger och säger att hon har jättekul när hon är där. Att jag inte har någon rätt att bestämma. Han lyssnar inte på något jag säger. Det är väldigt svårt för mig eftersom att min dotter har fått mycket separtionsångest. Förskolan har tidigare inte varit något problem men det är svårt att lämna henne hon blir alltid ledsen. Och säger Mamma ska hämta mig! Inte pappa. Jag är så rädd att "jämstäldhetssamhället" ska göra så att min dotter blir överkörd i hennes känslor. Vet inte vad jag ska ta mig till eftersom att han verkligen inte lyssnar och pratar bara om sig själv och sina känslor. Hon har varit ledsen flertal gånger och gråtit efter mig. När frågat om det tidigare hur hon är där. Så har han undanhållit allt om att hon vaknat på natten och gråtit efter mig att hon gråter och säger att hon vill åka hem till mamma när hon är där. Det har han "försagt" sig om och förskönar mer än gärna sanningen till sin fördel. Hur ska jag göra för att min dotters bästa och hennes känslor ska bli sedda?
Svar:
Hej, det framgår inte från ditt brev om er dotter har bott växelvis hos er båda föräldrar sedan separationen för ett år sedan, eller om denna boendeform är relativt ny för henne. Hennes beteende säger dock att situationen är för svår för henne just nu. Det visar er dotter både hemma hos dig och på sin förskola. Det måste ni som föräldrar förhålla er till. Att bo varannan vecka hos den ena föräldern och varannan hos den andra är aldrig den bästa situationen för ett så litet barn. De många separationerna är en påfrestning. Det är viktigt att komma ihåg att ett litet barn kan utveckla eller bibehålla en trygg relation till sin umgänges förälder även om de inte bor tillsammans varannan vecka. Det viktiga är att de träffas regelbundet och att det då blir en längre stund. Det låter angeläget att hjälpa din dotters pappa att förstå hur han kan stötta sitt barn. Utan att det blir en maktkamp mellan er föräldrar. Ni kan eventuellt vända er till socialförvaltningens familjerätts enhet för att få hjälp därifrån att diskutera den uppkomna situationen. Ni måste båda svara på de signaler er dotter ger och gemensamt hjälpa henne genom denna svåra period.
Lycka till!
Eva