Ani 20.06.2010
Fråga:
Hej Vi hade nyligen utvecklingssamtal på sonens förskola. Pedagogen ville att BVC ska komma och observera sonen under en dag för att "hjälpa dom att förstå och utveckla han bättre". Hon sa aldrig vad det var som hon misstänkte men jag tror att de misstänker någon mildare grad av autism typ Asbergers syndrom. Sonen är oblyg och väldigt livlig. Han har kommit i en trotsperiod då han får väldiga utbrott om han inte får som han vill. Kastar sig bak och skriker. Han är ointresserad av andra barn och leker helst själv med t.ex. klossar och pussel. Han pratar inte än (han är tvåspråkig och säger enstaka ord på vårt modersmål). Han verkar vara ointresserad av andra vuxna också som han känner lite eller inte alls. Vi som står honom nära tycker att han är väldigt kramgo och mysig. Han har ögonkontakt med de han känner väl och interagerar med oss (t.ex. matar mig). Men andra som han inte känner, bryr han sig inte om alls! Han är väldig speciell när det gäller mat. Det finns bara enstaka grejer han gillar och vägrar prova något annat! Ska tillägga att han är bara 2 år! Sonen går också bara 15 timmar per vecka på dagis och jag tror att han förstår inte svenskan så bra! Ska man ta detta på allvar eller ska vi avvakta? Jag vet att det är svårt för dig att ge en bra bedömning utifrån en liten sammanfattning men det jag undrar är om man ska förvänta sig att en tvååring är social och intresserad av andra barn, speciellt när han inte ens kan göra sig förstådd? Förlåt att det blev så långt! Mvh Ani
Svar:
Hej, på din beskrivning uppfattar jag att din son är annorlunda i kontakten mot barn och vuxna han inte känner, medan han mot er i familjen är kramgo och mysig. Det låter inte som en autismspektrum störning, men det är givetvis omöjligt att avgöra av ditt brev. Ett barn som hamnar i en situation som är svår att hantera kan reagera med att stänga av i kontakten. Det betyder att barnet inte tittar på eller svarar omgivningen och lever lite i en "egen värld". Du beskriver att din son inte har börjat prata och att han inte självklart förstår svenska. Det är ju en pressande situation för honom. Då är det viktigt att han får hjälp att klara förskolesituationen och förhoppningsvis våga öppna sig för omgivningen. Därför är det säkert ett bra förslag att BVC-psykologen kommer ut till förskolan och träffar din son. Tillsamman med förskollärarna kan hon diskutera lämpligt stöd för honom.
Du beskriver också att din son får stora utbrott och har svårt att lugna sig i de situationerna. Det är vanligt att barn i tvåårsåldern trotsar och protesterar och de behöver då extra mycket hjälp för att lugna sig trots att de inte får sin vilja igenom.
Hoppas att extra stöd till din pojke gör att han fungerar bättre med sina kamrater så att han också kan utveckla sina sociala sidor.
Vänlig hälsning!
Eva