Lotta 08.05.2010
Fråga:
Hej! Jag skriver till dig om råd ang mitt barn-barn som är 3år och 9 mån. Hans mamma kan av olika anledningar inte ta hand om sitt barn, vilket resulterat i en jourhemsplacering innan han fick komma till mig. Pappan är även han frånvarande, men pratar med honom i telefon flera ggr i veckan. Mamman har ringt en gång under en 3-veckors period. Nu undrar jag över hur detta påverkar mitt barb-barn? Han går igenom en stor kris, men han uttrycker inte saknad av sin mamma. Tvärtom, uttrycker han hur glad och nöjd han är över att få bo hos sin farmor.Jag vet att mamma är alltid mamma ändå, trots allt. Är det en vanlig reaktion han uppvisar? Dock har han mer och mer börjat hävda sin rätt att bestämma, samt slå mig när han blir tillsagd.Och blir mkt arg. efter ett sånt raseriutbrott börjar han gråta och jag får krama honom och trösta efteråt. Han frågar då varför jag bråkar med honom. Vill poängtera att jag inte höjer rösten eller blir arg, utan behåller lugnet. Antar att hans trotsålder påverkas av allt som hänt. På dagis har han börjat med att fröknaran inte får titta på honom om han blir tillsagd eller är missnöjd över ngt.Höjer också rösten när han inte får som han vill. Trots allt är han en mkt lätt pojke att ta hand om. är mkt fysisk och uttrycker med ord och handling hur mkt han tycker om oss. Jag är hans trygghet sedan han var liten. Hur kan vi hjälpa honom genom denna kris? Mvh Orolig farmor. Hoppas på vägledning.
Svar:
Hej! Vilken svår livssituation ditt barnbarn hamnat i. Det är klart att han saknar sin mamma även om han inte hade det lugnt och tryggt hos henne. Det som är viktigt för honom nu är att han, i sin kris, är hos någon som han känner och är trygg med. Våldsamma känsloutbrott, tvära kast i humöret och trots är normala reaktioner när man varit med om allt det dramatiska som han varit med om och dessutom är i "trotsåldern". Det är viktigt för honom att du kan lugna och trösta och visa att du finns kvar känslomässigt för honom även om han bär sig illa åt. Hjälp honom också att prata om mamma och pappa och sin saknad efter dem. Hjälp honom att förstå att orsaken till att han måste flytta inte berodde på något som han hade gjort. Barn i hans ålder är mycket egocentriska och har svårt att förstå att saker händer som de inte är inblandade i. Det är fint om du också kan förmedla att allt kommer att bli bra, även om det kommer vara så att han kommer att träffa sina föräldrar mycket mindre än tidigare.
Lycka till med ditt angelägna uppdrag!
Eva