relationer till "bonus" barn

Hej Eva. Jag har en fråga jag länge sökt svar på men det känns inte som jag hittar några. Jag har en liten dotter på 5 år. Hon har ingen som helst relation med sin biologiska pappa som lämnade oss när hon bara var 4 veckor och flyttade utomlands med ny fru. När hon var 2 år träffade jag en ny man som jag fortfarande lever med. Han har även 2 barn sedan tidigare som han träffar varannan helg. I början var jag orolig att min dotter skulle få för mycket känslor för min nya man (dvs. som en pappa) då man inte vet om en relation håller och jag ville inte att hon i sånt fall skulle bli ledsen och vi bestämde att hon själv får närma sig honom i den takt hon ville. Efter 3 år så ser hon honom helt som sin pappa, hon säger även pappa ibland men då tillrättavisar han henne med sitt riktiga namn och påminner henne om att hon har en ”riktig” pappa så det har hon koll på. Men han hämtar och lämnar ibland på dagis när jag jobbar över, är ibland barnvakt när jag skall bort, lägger henne, följer med på aktiviteter osv. du vet som alla ”pappor” gör och ingen av oss behandlar situationen annorlunda. Han har aldrig sagt annat och erbjuder sig själv. Men så i våras fick vi problem i vår relation och han ville separera och vi berättade då detta för min dotter och förberedde oss på att söka nya boenden osv, hon grät på nätterna och skrek att hon ”tappade” sin pappa igen, började tjafsa mot honom och bete sig illa och var upptjäftig, hon började även kissa på sig, ville bara vara med mig osv. Vi mådde dåligt allesammans och han var väldigt tydlig med att blod är tjockare än vatten och att hon inte var hans riktiga dotter osv, att det skulle gå över med tiden och jag såg en annan sida på detta. Nu har allt löst sig igen och vi har bestämt oss för att fortsätta tillsammans igen, dock vet jag inte hur jag skall hantera detta med min dotter och relationen med min sambo framledes, skall vi sluta med att han skapar en relation med henne som är så nära en pappa man kan komma? Skall han sluta hämta/ lämna på dagis? Skall jag ta totala ansvaret med att lägga henne även om hon vill att han ska? Ska jag skaffa barnflicka de dagar jag skall bort (och han då också måste åka hemifrån? )Jag vet bara att om vår relation inte håller om tex 5-10 år och hon får en ännu mer nära relation med honom så blir ju såret oerhört stort om han stöter bort henne. Jag har så svårt att förstå blod är tjockare än vatten resonemanget. När jag var 3 år så gifte min mamma om sig med en ny man och fick 2 barn ihop. Han har aldrig behandlat mig annorlunda trots att de nu är skilda och aldrig har jag känt annat. Han var den som fanns där efter skolan, träningar, min första kille osv, och han har alltid behandlat mig som en dotter, trots att jag träffar min biologiska pappa regelbundet. Är det inte så det skall vara? Kan du ge mig råd hur vi skall hantera detta i framtiden för att eventuellt bespara min dotter smärta?