pia 23.06.2009
Fråga:
Hej, har probelm med min flicka som är 3,5år. Jag o hennes far är separerade sen lite övder 2år, en speration som inte alls var bra. han var väldigt arg o det gick ut över både mig o våran dotter. Från början så hade vi varannan vecka men det funkade inte för honom så jag fick o har henne heltid nu. Jag träffade en ny för ett år sedan o omständigheterna gjorde att vi flyttade ihop ganska snabbt, det har funkat jätte bra mellan min dotter o honom men hon behöver ändå sin pappa. I vintras så började hennes pappa jobba i norge o kommer hem ca varannan månad o då ca 1,5 vecka vilka dagar o tider bestämmer han så om vi har planerat nått får vi ställa in. Efter att det sprack mellan oss har han börjat festa en hel del o träffat en hel del olika tjejer dock har han varit tillsammans med den senaste i ca 6mån. Problemet börjar när han bestämmer sig för att komma hem, får oftast reda på det bara nån dag innan men han kan aldrig säga hur o när han vill träffa sin dotter. jag är arbetslös så hon har bara rätt till 15 tim vecka på dagis o det är en viktig del av hennes liv så jag har bett om att han kanske kan ha henne de dagar hon inte har dagis, men det funkar aldrig för honom, sist fick jag till svar att jag måste förstå att han vill hinna träffa flickvän o festa med vänner när han e hemma. Våran dotter vet att han är hemma o kan inte förstå varför han inte vill träffa henne på engång. de slutar med att han har henne max tre dagar på 1,5 vecka.jag har fått höra av hennes faster att det ofta händer att hon får sitta barnvakt även då för han ska ut. Hon är alltid skitig o har smutsiga kläder när man hämtar henne, o han försöker köpa hennes kärlek med leksaker.allt det gör att jag inte kan slappna av när jag vet att hon är med honom. Efter han har åkt tillbaka till norge börja problemen på allvar, våran dotter blir trotsig o otrevlig på alla sätt o då mest mot min nya. Hon skriker o slås kan ibland skika i 30 min i sträck utan att de går o trösta henne. Hon vägrar sova ja det är som att börja om med allt varje gång.vi har kommit överens om att han ska ringa minst en gång i veckan men det gör han aldrig o när jag frågar om hon vill ringa så blir hon arg o vill inte. Det gör ont i mig för jag ser ju att hon saknar honom men vet inte vad jag ska ta mig till. Har försökt prata med hennes pappa men inget hjälper. Nu har hans flickvän flyttat ner till honom o de har blivit värre,han svarar aldrig när man ringer eller skickar sms.det var sagt att han skulle komma hem nu i sommar o han har lovar dottern en massa skoj men de verkar inte heller bli nått av. vet inte vad jag ska ta mig till längre, ska jag bara ge upp o låta honom styra allt som man lyckas göra nu?
Svar:
Hej
Det är lätt att förstå att du blir bekymmrad över en umgängessituation som är långt ifrån optimal. Som situationen är nu kan er dotter inte bygga upp en trygg relation till sin pappa. Att hon får en bra uppväxt trots det, ligger helt och hållet på dig och din sambo. Barn mår bra av att tillvaron är någolunda förutsägbar och att det finns rutiner som stärker tryggheten.
Tanken att ha telefonkontakt med pappa en gång/vecka låter bra, men är uppenbart för svår just nu. Kan du förmedla till er dotter att pappa hör av sig ibland, men att du inte vet precis när? Att han tänker på henne men inte alltid hinner ringa? Avskedet från pappa är uppenbarligen smärtsamt och det det bästa ni kan göra, du och din sambo, är att bekräfta hennes känslor av ledsenhet och saknad. Hon får bli ledsen och arg men att det inte beror på henne att hon träffar pappa så sällan. Försök givetvis att inte svartmåla pappa för mycket heller utan lägg skulden på en "svår situation" Som litet barn är risken annars stor att hon tar på sig en skuld för den uppkomna situationen. Förklara för henne att det aldrig är hennes fel och att du alltid, alltid kommer att finnas för henne.
Lycka till!!
Eva