orolig mamma 09.01.2011
Fråga:
Hej! När min son var drygt ett år blev jag misshandlad av hans pappa medan en för honom okänd person höll honom. Han kunde inte direkt se misshandeln men hörde mina skrik om hjälp och vi fick springa ut genom lägenheten för att söka skydd. Polisen kom och vi åkte till sjukhuset men blev hemskickade strax därefter. Olyckligtvis lämnade jag min son hos några vänner för jag var helt i trasor. Bara över dagen men ändå. Sen efter några dagar fick han åka till mina föräldrar som ingenting visste. Idag är min son fem år men jag kan se hos honom att denna situation har påverkat honom mer än jag kunnat tro. Jag har provat att prata om det, och han är nyfiken men visar inte att han kommer ihåg. Men han blir väldigt rädd om några bråkar på bussen eller dylikt. Min fråga eller undran är om du har några råd/tips på hur jag kan hjälpa honom med denna upplevelse/trauma? Hans relation med sin pappa har alltid varit sporadisk och han är inte en person som min son ger mycket notis om. Tacksam för svar!
Svar:
Hej! Det är en mycket obehaglig upplevelse du beskriver och jag gissar att den dramatiskt påverkade din relation till din sons pappa. Hur mycket den påverkade din ettårige son hänger mycket ihop med om misshandeln var ett undantag i en i övrigt trygg tillvaro och hur er situation blev efter misshandeln. En ettåring blir mycket rädd och omskakad om primärvårdaren skadas och själv visar skräck. Barnet är då beroende av att föräldern efteråt kan trösta och lugna och visa att det "farliga" är över. Ert trauma ligger långt tillbaka i tiden och din son har inga minnen han kan sätta ord på. Du hjälper honom nog bäst genom att på olika sätt visa att ni nu har en trygg situation och att något liknade inte kan ske igen. Ni var med om något förfärligt men som tur är kunde du efter någon tid återgå till att vara hans trygga mamma. Att han blir rädd i hotfulla situationer är naturligt och ditt budskap till honom ska vara att du kommer att se till att inget farligt sker. Tyvärr låter det som din son också har fått lära sig att hans pappa inte är en person som han kan lita på. I bästa fall är det något som kan förändras under er sons uppväxt.
Ha det gott!
Eva