Anders 08.06.2009
Fråga:
Hej. Vår flicka som är fem och ett halvt har från att hon var väldigt liten alltid velat ha koll på var vi är någonstans. Även när man är hemma. Hon började på dagis när hon var ca 4,5 och hade det lite jobbigt i början men har sedan trivts väldigt bra och även hemma har hon lekt ute på gården själv när vi är inne. För ett par månader sedan gick hon vilse i när hon skulle gå till lekplatsen utanför sina morföräldrar. Dock hörde vi henne när hon skrek och kom direkt. Efter detta har hennes oro blivit 10 resor värre. Hemma vill hon hela tiden vara i samma rum som oss, på dagis följer hon efter sina fröknar och vill inte leka med de andra barnen. Hon har även fått skräck för att gå i affärer då hon tror att de kan stänga och hon skall bli inlåst. Hur skall man hantera detta på ett bra sätt? Skall man bara låta henne vara med oss hela tiden så att hon känner sig trygg eller skall man på något sätt försöka få henne att bli mer självständig på något sätt. Mvh Anders
Svar:
Hej
Er lilla dotter verkar vara en känslig flicka som behöver lång tid på sig för att känna sig trygg i olika situationer. Händelsen där hon gick vilse blev säkert mycket skrämmande för henne eftersom hennes reaktioner efteråt varit så starka.
Min rekommendation är att ni pratar med henne om den rädsla hon kände då hon gick vilse och som också kan komma i en mängd andra situationer nu efteråt. Berätta för henne att det inte var konstigt att hon blev rädd då eftersom hon inte visste var hon var, men att hon inte nu har samma anledning att bli rädd för massa välbekanta situationer hemma hos er. Förklara också för henne att den rädslan finns inne i henne och att det inte finns något i huset eller på dagis att vara rädd för. Övertyga henne om att bästa sättet att bli av med rädsla är att i små steg göra en del av de saker som verkar farliga. Kanske går det att prata om en rädsla som ni ska kämpa emot. Rädslan är inte något som ska bestämma över henne utan hon ska ”överlista” rädslan.
Som förälder är det lätt att i er situation bli extra omsorgsfull och beskyddande gentemot barnet. Budskapet blir då att det verkligen finns anledning att vara orolig! Så hitta olika sätt att uppmuntra hennes självständighet och hjälp henne att göra ”skrämmande” saker.
Varmt lycka till!!
Eva