Johanna 28.08.2009
Fråga:
Min dotter har alltid varit ganska mammig, men nu har det accelerat och blivit nästan ohanterbart.
Hon har även en storebror som är två år äldre, och hon är svartsjuk på honom när han får uppmärksamhet. Hon kan knappt vara utan mig och kan gråta och skrika förtvivlat i timmar efter mig när deras pappa lägger barnen. Hon blir arg på honom och skriker att han är dum och slår honom, för hon vill att jag ska lägga istället.
Hon är ett oerhört envist barn, som inte ger upp i första taget. Hennes gråt och skrik håller även storebror vaken. Hon är väldigt gosig mot mig och vill kramas och gosa mycket. Jag försöker ge henne massvis av kärlek och kramar, men vill ju även kunna ge det till hennes bror. Även deras pappa ger dem en massa kärlek, men hon kan ändå vara så arg på honom, det verkar som om hon tycker att han står emellan henne och mig. Hon har sagt att hon är kär i mig, och ibland känns det nästan så.
Om tre veckor ska jag och storebror själva åka utomlands en vecka, så han ska få lite egentid. Planerar att göra samma sak med henne om två år. Hon blir helt vansinnig när hon hör talas om detta och vi undrar hur det ska gå. När jag var bortrest förra helgen var hon otröstlig, och då var hon ändå med storebror och pappa. Hur ska vi göra? Hur ska hennes pappa kunna närma sig henne? Växer denna besatthet bort? Stort tack!!
Svar:
Hej
Det låter verkligen mycket angeläget att både du och din man kan trösta er dotter fast det inte alltid blir som hon önskar. Du beskriver att hon gråter och skriker när pappa ska lägga henne. Hur slutar de situationerna? Tar du över, eller lyckas din man tillslut lugna och söva henne?
För att deras relation ska bli bättre behöver han lyckas i sina försök att nå fram med sin omsorg. Det är då viktigt att du inte tar över. Om du gör det blir budskapet till er dotter att pappa inte kan. Både hon och din man behöver erfarenhet av att han lyckas erbjuda bra tröst. Då först kan hon lugna sig. Jag gissar att du kan hjälpa dem genom att hänvisa tillbaka till pappa och säga att han mycket väl kan trösta och lägga, och att hon ska stanna kvar hos honom.
Om ett litet barn känner att föräldern ibland är känslomässigt tillgänglig och ibland inte alls, kan en strategi vara att gnälla och skrika mycket hela tiden. Barnet gör så för att på det viset försäkra sig om att föräldern inte försvinner för långt bort. Jag vet inte om det kan vara en delförklaring till att hon är så krävande.
Inför er planerade resa är det bra om pappa har lyckats trösta henne några gånger. Sannolikt behöver hon din tydliga försäkring om att han kan, han också. Tror du att er dotter tror att om hon skriker och protesterar tillräckligt mycket så kommer du inte att åka på den planerade semestern? Det måste ni hjälpa henne att förstå att så blir det inte. Det är viktigt att kunna lugna sig efter en besvikelse och klara av att det inte alltid blir som man själv vill.
Lycka till!!
Eva