Lisa 15.12.2008
Fråga:
Hej Min man och jag separerade islutet av sommaren. Min flicka på 9 år har alltid varit glad och gossig.När vi berättade att vi skulle skiljas, blev hon naturligtvis ledsen. Men jag tycker ändå att det har gått bra med henne. Nu och ett par veckor tillbaka har hon blivit så "anti" mot mig som mamma. När jag kommer mot henne och hon märker att jag vill ha en kram går hon en omväg för att undvika att bli kramad. Hon vill inte bli pussad på kinden eller sitta och gossa med mig i soffan. Hon svarar mig knappt på tilltal och gör hon det så låter hon irriterad och sur. Hon är glad och leker med kompisarna i skolan. Jag ser också hur kärleksfull hon är mot sin mormor och morfar. Dem ger hon kramar i mängder och skrattar med dem. Hon pratar mycket om varför jag inte kan göra som pappa gör osv. Hon säger att hon vill vara mer hos pappa. Nu är hon och lillasystern på 5 år hos pappan varje onsdag och varannan helg. Jag nekar henne aldrig när hon vill vara hos pappan. Jag skjutsar dit henne om det är okej för honom. Pappan och jag har bra kontakt och pratar flera gånger om dagen. Han kan komma och fika hos oss, så den biten fungerar. Varför beteer hon sig såhär mot mig ? Hon och jag har alltid stått varandra mycket, mycket nära. Jag är rädd att hon och jag förlorar den fina kontakten som vi haft. Tror du hon tycker synd om pappan då vi bor kvar i huset och han bor mitt ute i skogen i ett torp helt själv? Hur ska jag bemöta henne ? Jag är rädd att pappan som alltid satt sig själv före barnen talar illa om mig, eller säger att det var mamma som ville att vi skulle skiljas, fast det var vi båda. Snälla hjälp mig att få tillbaka min goa lilla stumpa.
Svar:
Hej, Det har gått ca tre månader sedan separationen och nu har antagligen den fulla vidden av skilsmässan gått upp för er dotter. Pappa och mamma kommer aldrig att bo tillsammans mer.
Detta är smärtsamt och sorgligt och din dotter reagerar på förändringen. Berätta för din dotter att dina känslor för henne inte har förändrats trots att så mycket annat har blivit annorlunda. Säg också till henne att hon får lov att var arg på dig och att det inte påverkar din kärlek till henne. Kanske är det så att din dotter kan visa sina negativa känslor för dig, just för att hon uppfattar att du klarar av att bära dem? Er relation måste på något vis klara denna nya påfrestning. Precis som tidigare kan det kanske inte bli då så mycket annat har förändrats, men ni kommer säkert att hitta tillbaka till varandra. Lättast går det om du kan visa tålamod och omsorg gentemot din dotter.
Ha det gott!
Eva