Cathrine 28.12.2010
Fråga:
Hej! Min femåriga dotter bor varannan vecka hos mig/pappa sedan 1,5 år sedan. Ibland, inte alltid reagerar hon med att se arg, sur, tvär, ledsen ut när vi kommer på aktiviteter där barnen är i fokus. Först glad och sen vänder det på en sekund. Blir avståndstagande och går in i sig själv, vi får inte ta i eller prata med henne....Sist valde jag att gå undan i detta ögonblick då det var pappas "vecka" och jag ansåg att det inte blev bättre av att vi båda stod kvar och stressade henne. Jag talade om att jag väntar utanför medan hon klär på sig så kan vi säga hej då sen. Kan det vara "jobbigt" att ha oss där samtidigt? Upplever att det oftare är mot mig hon blir avog, undrar om det var rätt av mig att ta ett steg tillbaka eller kan hon uppfatta det som om jag sviker henne mer? HUr bör vi agera när såna här situationer uppstår?
Svar:
Hej, jag tror ni tolkar det rätt då ni uppfattar dotterns reaktion som ett tecken på att situationen på något vis är för jobbig för henne. På vilket vis är svårt att veta. Problemet är att det kan säkert er dotter inte heller uttrycka i ord. Det blir istället er uppgift som föräldrar att försöka tolka det som händer. Berätta med enkla ord det du tror blir svårt för henne. Kanske hänger det samman med att ha er båda föräldrar nära, kanske hänger det samman med något helt annat. Det viktiga är att ni hjälper er dotter genom att sätta ord på den komplicerade situation som övermannar hennes känslor. Börja med att säga att du ser att det är svårt för henne och att du ska hjälpa henne. Redan där tror jag att det kan kännas lättare för er dotter. Om du går undan är det bra om du förklarar det för henne efteråt så att hon inte upplever att du smiter, utan att du vill ge henne en chans att säga hejdå till sin pappa själv.
Vänlig hälsning!!
Eva