Vad är fel med vår lilla T?

Sandra 18.08.2011

Fråga:

Hej! Vi har en underbar dotter som är fyra år. Hon är rolig, omtänksam, tokig och spexig. Men, för det finns ett men, hon är också sjövild! Och då menar jag inte lite busigt vild. Enda sen hon varit liten, så länge jag kan minnas, har hon haft en stor portion envishet. Detta har vi bara sett som ngt positivt, men envisheten har visat sig vara något mer. När hon var mindre, ca 1-2 år kunde hon ligga och skrika på golvet i allt från 15 minuter till ca 2 timmar när något gick emot henne. Detta hände flera ggr per dag. Skrikandet har väl aldrig riktigt slutat, men det har bytt form kan man säga. När hon var 2 år släppte det där med talet, då "trillade poletten ner" skulle man kunna säga. Och när hon då kunde förmedla sig i tal blev skrikandet lite bättre. Dvs hon fick inte samma utbrott av frustration. Men hemma är hon helt uppåt väggarna :( Hon hoppar, kan inte vara still, skriker istället för att prata, lyssnar inte, och det känns som att när vi pratar med henne är hon långt borta i tankarna. Vi har provat att prata lugnt, muta, ryta, krama, få henne att titta på oss osv. Inget funkar nämnvärt. Hon lyssnar för stunden men lika snabbt har hon glömt. Hon slår sin lillasyster, hoppar i sofforna, klättrar på alla våra möbler osv osv. Skriker och leker våldsamma lekar - JÄMT! Tröttnar ofta på lekar ganska snabbt och många ggr består leken i att bara slänga ut sina leksaker på golvet. När hon är på dagis uppfattar dom henne som en skärpt duktig tjej som sitter lugnt på samlingarna, leker länge o väl med sina vänner (fast hon har några favoritvänner o vill helst leka bara med dem). Likadant när hon är borta, då uppfattas hon som pratsam, lugn o skötsam. Sen när hon kommer hem är det som hon spänt sig när hon varit borta eller på dagis så då blir hon totalt sjövild o går på högvarv hela tiden. Slåss, skriker, hoppar osv... Plus att tilläggas ska att hon pratar hela tiden, munnen går i ett. Vad gör vi för fel? Varför blir vår lilla älskade unge ett "monster" här hemma? Vi älskar henne så, men jag vet inte hur man ska orka när man inte räcker till? Mvh S

Svar:

Hej! Barn är redan från födelsen mycket olika i temperament och personlighet och jag uppfattar att er flicka är mycket känslig och har stora svårigheter att lugna sig själv. De frustrationer hon utsätts för uppfattas som oöverstigliga och hela hennes beteende går i baklås då hon möter någon liten motgång. Hon behöver mycket hjälp av er föräldrar så att hon på sikt kan bygga in lite tålamod och frustartionstolerans i sin personlighet. Motgångar möts vi ju av ständigt och det handlar om att inte låta dem förstöra hela dagen. Det är svårt och kommer säkert att ta lång tid men det är mycket hoppfullt att er dotter fungerar bra både på förskolan och hos kompisar. Det visar att viss struktur och vissa förutsättningar hjälper henne till ett lugnare beteende. Det är säkert så att er dotter anstränger sig på "bortaplan" och är ganska trött då hon kommer hem, men det har säkert också blivit ett dåligt mönster hemma hos er där det ena "katastrof beteendet" leder till nästa och nästa....

Ert jobb nu som föräldrar är att bryta detta mönster. Hur är inte lätt att säga men det behövs säkert att en av er föräldrar kan avdelas att vara med er stora flicka och försöka att vara steget före olika utbrott. Försök också att behåll det egna lugnet! Er känsliga dotter känner garanterat av er frustration och den stressar henne. Ha planerad lugn aktivitet då hon kommer från förskolan, hjälp henne att sätta ord på sitt beteende. Fråga henne inte "varför" hon uppför sig som en orkan, utan förklara för henne vad ni tror att det beror på. Det är bra om ni båda föräldrar kan ge varandra hopp! Som sagt är det mycket positivt att er fina dotter är lugn i vissa miljöer.

Vänlig hälsning!

Eva

Tipsa en vän

Chefsredaktör Sandviks Parenting Portals: Karine Frafjord

Babyvarlden.se följer "Spelregler för press, radio och TV".

erbjuder vägledning genom Babyvärlden.se, och rätt bok i rätt tid genom Goboken.se. Eller helt enkelt: Vi hjälper barn och föräldrar att utvecklas tillsammans.