L mamma 14.12.2010
Fråga:
Hej, Jag har en dotter som är 3,5 år. Hon har varit tidig i utvecklingen med språk och motorik. Däremot har hon lite "sociala besvär". Hon är väldigt blyg och i sällskap med människor hon inte känner så är hon mest tyst. Hemma är hon pratsam och sjunger och pratar högt osv, även när mormor o morfar och kusiner och såna som hon känner väl kommer och hälsar på, men mer ytliga bekanta så är det tvärstopp. Hon har också lite svårt att få kontakt med andra barn på sin förskola, hon vill väldigt gärna men "törs inte" riktigt, hon kan vara lite "svår" och när dom andra barnen ibland försöker kontakta henne så är det inte ens säkert att hon svarar fast hon nog eg skulle vilja. Det händer att hon bara tittar på dom då och inte ens säger hej, fast det är barn hon träffar varje dag. Sen är hon ledsen för att hon känner sig ensam på förskolan och det är ofta som hon inte vill gå dit. Hon känns lite utanför som idag på Luciatåget var alla barn utklädda, hon hade pratat om att vara tomte men väl där så ville hon inte. Alla barnen gick två och två hand i hand, utklädda och sjöng men vår dotter gick ensam i vanliga kläder och sjöng nästan inte alls. Det gör så ont i mig att hon känns lite utanför och ensam. Vi har ingen på förskolan vi umgås med så det är svårt att låta henne träffa dom barnen privat också. Hur kan vi hjälpa henne, vill ju inte att det ska vara så här för henne hela hennes skolgång. Spec inte som hon så gärna vill vara med dom andra, hon förmår bara inte. Förskolan är medveten om "problemet" men dom har ju en stor grupp dom ska hinna med och hinner inte se till att vår dotter kommer in i gruppen hela tiden. Vad kan vi göra?
Svar:
Hej! Vissa barn är väldigt blyga till sin läggning och det brukar vara något som minskar när de blir äldre. Så ni ska absolut inte dra slutsatsen att detta är ett problem som hon också kommer att ha under sin skoltid. För att hjälpa henne tror jag att det måste vara förändring i små steg. En lagom avvägning mellan att pressa lite och att låta vara. Vad det gäller luciatåget tror jag att det hade varit skönt för er dotter om hon hade kunnat låna lite av ert självförtroende så att tomtedräkten verkligen hade kommit på. Ett milt övertygande från er sida att hon kan klara det svåra, hade varit en skön seger över osäkerheten. Nu blev det i sämsta fall ett bevis på att uppgiften var svår och omöjlig. Men det kommer nya situationer som ni kan hjälpa henne att klara.
Er dotter fungerar fint och är social och glad tillsammans med de personer som hon känner. Det är ett mycket positivt tecken. För att utveckla sin sociala förmåga bör hon långsamt utökar sin krets av trygga personer. Kanske finns det något barn på förskolan som hon är lite extra intresserad av och som ni kan uppmuntra kontakt med. Eventuellt genom att bjuda hem eller träffa ute på en lekplats. Försök då att göra dessa möten så kravlösa som möjligt och signalera tydligt till er dotter att ni är övertygade att det kommer att gå bra.
Vänliga hälsningar!
Eva