Sofia 23.11.2009
Fråga:
Hej, Vår son, fyra år fyllda i augusti, började trotsa när han fyllde två år. Tidigare har vi kunnat bortförklara hans beteende då han varit liten, men nu börjar folk att undvika att umgås med oss. Vi får inte pli på honom. Han bara hånflinar, fortsätter att svänga sitt svärd, puttas, störa storasyster (sex år) eller ta leksaker från kompisen han har hemma. Det tråkiga är att vi upplever att barn som tidigare ville leka med honom numera lyser med sin frånvaro. Vår son fick ett fel på sitt öga när han var två år och han har sämre syn på detta öga. Han har glasögon och lapp varje dag på dagis. Vi vet inte om han blir utesluten pga detta, dagispersonalen menar att detta inte är fallet. Dock funderar vi på om detta kan vara en av anledningarna att han är så bråkig. Vi har tidigare varit dåliga på att följa upp de hotelser vi känt oss nödsakade att komma med, men sedan en period har vi blivit bättre på detta, men det hjälper inte. Det känns som om han inte lyssnar över huvudtaget. Jag är rådvill och väldigt ledsen. Denna lille kille är underbar emellanåt. Vad skall vi göra? Mvh ledsen mamma
Svar:
Hej!
Två åringar protesterar och testar gränser och det är en naturlig del av deras självständighetsutveckling. Små barn behöver få hjälp med att lugna sig även om det inte blir som de tänkt och givetvis fungerar det bäst om man själv är lugn. När barn är kring fyra år brukar det vara lättare att ”förhandla” med dem därför att de har en annan mognad, språklig utveckling och kan också börja se saker ur någon annans synvinkel.
Hur kan ni förstå er sons beteende? Vad är det som han säger till er genom sitt bråkande? Är han arg, ledsen, avundsjuk, sugen på uppmärksamhet eller är det något annat som han signalerar till er? Ett sätt att få honom att lyssna, är att lyssna på honom och sätta ord på hans beteende. Förklara för honom vilka känslor han har då han gör ”dumma saker”, bekräfta dessa känslor och hjälp honom att agera mindre dramatiskt. Hot och bestraffningar väcker sannolikt bara mer ilska och frustration hos er son.
Det är mycket hoppfullt att er kille är helt underbar emellanåt, det kan ni uppmuntra och förstärka. Alla barn vill känna sig duktiga och med beröm kommer man långt.
Lycka till att bryta det negativa mönstret, er pojke kan inte göra det själv!
Vänliga hälsningar!
Eva