Ensamstånde mamma 02.06.2009
Fråga:
Hej! Jag har en flicka på 5 1/2 år som aldrig har träfat sin pappa. Jag var tillsammans med dotterns pappa i 9 år då vi blev gravida och till en början ville vi ha barnet bägge två. Men när jag var i 3:e månaden så vill dotterns pappa inte veta av varken barnet eller mig och sen dagen så har jag varit ensamstående med min dotter. Pappan har aldrig tagit kontakt med mig sen dess och visar inget intresse överhuvudtaget av att vilja se, träffa eller att lära känna sin dotter. Nu sen ca 1 år tillbaka har min dotter börjat fråga mycket om sin pappa. Jag har endast svarat på dem frågor hon har ställt och ifrån början så har det varit: har jag någon pappa? Vad heter han? Var bor han? När får jag träffa honom? Alla frågor förutom den sista har varit lätta att svara på men jag känner mig väldigt förvirrad över hur jag ska konfrontera det här med att hon vill träffa sin pappa.Min största skräck är att han ska avvisa henne helt om hon skulle få ringa honom, hon skulle bli helt förkrossad. Hur förklarar jag för henne att hennes pappa inte ville veta av varken mig eller henne. Jag trodde att att jag kände honom efter 9 års förhållande men uppenbarligen gjorde jag det inte. Jag har inte en aning om hur han kommer att reagera eller betee sig om vi tar kontakt med honom. Jag är rädd för att göra fel val oavsett vilket jag gör om jag låter henne ta kontakt eller om jag försöker att skjuta fram det hela tiden som jag har gjort hitentills. Jag blir tacksam för svar och råd gällande detta.
Svar:
Hej
Du beskriver en mycket svår situation för både dig och din dotter. Jag gissar att det bästa vore om du, utan din dotters kännedom, kontaktar hennes pappa och berättar om hennes frågor och undrar vad han vill att du ska svara henne. Kanske är det bra om den första kontakten sker per brev, där du också har möjlighet att skicka med en bild på er dotter. Låt inte henne själv ringa utan att du har talat med honom först.
Det är svårt att veta hur mycket frustration och bitterhet du själv känner gentemot din dotters pappa, men lättast är nog om du kan vara så lite anklagande som möjligt. Kanske går det att förklara för honom att hon är nyfiken på sin pappa och skulle vilja träffa honom, att dessa frågor vuxit hos henne och att alla barn är intresserade av sitt ursprung. Får du ett negativt svar, får du säga som det är att du inte vet när hon kommer att få träffa sin pappa. Berätta att det inte på något vis handlar om henne och att du kommer att fortsätta att hjälpa henne så att ett möte en dag kan bli av. Hjälp henne genom att bekräfta hennes känslor av ledsnad över att situationen är som den är men att det inte på något vis är hennes fel.
Hoppas att situationen på sikt ändras!!
Lycka till!
Eva