Malin 17.03.2011
Fråga:
Vi hade nyligen utvecklingssamtal på dagis och de gjorde mig och min man lite oroliga. Vår son fyller snart 4 år och har inga syskon. Han går på en avdelning där barnen är mellan cirka 3,5-5,5 år. Han hade lite svårt att komma in i det i början och lekte inte så mycket med de andra barnen. Nu gör han det men tycker också om att få sitta själv ibland för att läsa osv. De menar att han ibland puttar de barnen han leker med och när de har tagit på sig ytterkläderna och skall gå ut och han blir lite uppjagad kan putta de andra barnen. Vi ser när han går på gymnastiken att han kan bli lite uppjagad ibland och har då svårt stå stilla (kan härma en bil eller liknande) medan de andra barnen står stilla. Han har ett antal kompisar han leker med på sin fritid där vi inte har sett detta beteendet hos honom innan. Vi tror att han är lite blyg och vet inte rikigt hur han skall få kontakt med barnen ibland. Hur kan vi hjälpa honom så att han slutar puttas och söker kontakt via kommunikation? Han kan bli väldigt upprörd över att han måste avsluta någon aktivitet som han inte är redo att avsluta så det bästa är att förbredda honom lite innan det skall ske, är det normalt? I övrigt pratar han mycket och är framåt. Fröknarna säger att han pratar väldigt mycket med dem. Samt har du tips på någon bra bok hur vi kan stärka hans självföretoende inför framtiden? Tack på förhand
Svar:
Hej! Så bra att ni förstår er sons känslor. Det är säkert en stor hjälp för honom att ni kan förklara dessa för honom. Att uttrycka sig fysiskt istället för att exempelvis säga ”kan vi leka när vi är ute?” är vanligt i er sons ålder. Samtidigt är det något han behöver hjälp att sluta med. Kan ni berätta för honom vad ni tror händer i honom då han blir ivrig? Förvänta er inte att han kan förklara, känslor är komplicerade upplevelser för ett barn. Men genom att få hjälp att sätta ord på upplevelserna blir det också lättare att på sikt hantera dem. Det är också skönt för honom att veta att ni förstår att han inte puttar för att han är ”dum”. Att beteendet är fel har han fått höra massor av gånger.
Vissa barn behöver mer förberedelse än andra inför byte av aktivitet, det är normalt och mycket bra att ni hjälper er son på det viset.
En bok jag skulle vilja rekommendera är ”Mentaliseringsboken” av Per Wallroth, Karneval förlag. Den handlar om att förstå sig själv och förstå andra. Den riktar sig inte speciellt till småbarnsföräldrar utan är en mer allmän beskrivning av den viktiga mänskliga förmågan att ”mentalisera” dvs. att kunna reflektera över egna och andras tankar och känslor. Denna förmåga har en avgörande betydelse för oss och påverkar hur vi mår fysiskt och psykiskt. I förlängningen påverkar det givetvis självkänsla och självförtroende.
Vänlig hälsning!
Eva