Lisa 24.11.2008
Fråga:
Hej Min son på 5 år och 8 månader vill inte gå till dagis. Pojkens pappa och jag separerade i mitten på augusti och han visade då inget speciellt.Han lekte och älskade sitt dagis precis som vanligt. Nu för ca tre veckor tillbaka har pojken fått någon slags liknande ångest när han bara tänker tanken på att han ska till dagis. Han säger att han inte vill,men inte varför. Han frågar noga när han blir hämtad och vem som kommer och hämtar. Men nu går det inte alls. Han är inte arg och har inte det arga gråtet,utan han är otroligt ledsen. Han gråter hemma och när jag till slut kommit fram med honom till dagis knyter han sig och har gråten i halsen. När jag ska gå till jobbet brister det och han är jätteledsen. Han kan bara sitta och titta på maten och inget äta. Han får följa med fröknarna på vuxengrejer för han vill inte leka. Efter några timmar lossnar det lite och han är med de andra barnen. Han frågar fröknarna vad klockan är, så han har superkoll på när jag ska komma. Han är glad några timmar efter det att vi kommit hem, men så fort kvällen närmar sig och han vet att det snart är läggdags och dagis väntar på morgonen, kommer den här paniken på en gång. Det är svårt att beskriva hur det är, men han har det riktigt jobbigt. Personalen vet inte orsaken och pojken själv säger att det är ingen som varit dum. Det enda han har sagt till mig är att han vill att jag ska vara hos honom på dagis. Vi har löst det genom att hans mormor hämtat tidigare en del dagar och även haft honom hemma några dagar. Jag vet inte vad jag ska ta mig till då detta är oerhört jobbigt även för mig som mamma. Han är hos sin pappa varje onsdag och varannan helg. Kontakten mellan mig och pappan är god och vi samarbetar bra. Snälla du, hjälp mig och min pojke i detta. Mvh Lisa
Svar:
Hej, det låter som en mycket jobbig situation för er.
Det är svårt att säkert veta om er son reagerar på något i förskolemiljön eller om det är en reaktion på att pappa och mamma inte bor med honom längre. Det har gått ca 3 månader sedan separationen och det är sannolikt tillräckligt lång tid för att vidden av den förändrade familjesituationen ska ha gått upp för honom. Om ni känner er säkra på att er son har det bra på sin förskola ska ni nog förstå hans reaktion som en sorg över att han nu har betydligt mindre kontakt med sin ene förälder och att han behöver bli övertydligt övertygad att inte också den andre föräldern ska försvinna. Ett 5, 5 årigt barn är oerhört beroende av sina föräldrar för att känna trygghet.
Min rekommendation är att du och din f.d man pratar om det som har hänt med er son. Prata om att det inte är konstigt att han är ledsen och bekräfta att det är sorgligt och svårt men att det kommer att bli bra. Och att ni som föräldrar alltid kommer att finnas för honom, fast på ett annorlunda sätt än tidigare. Visa på alla sätt ni kan att ni vill trösta och stötta honom. Kanske är det också möjligt för både dig och din f.d man att vara en del med sonen på dagis och på det viset ”ladda” förskolemiljön med både mammas och pappas närvaro. Se detta som en krisreaktion på den förändring ni alla tre gått igenom och lugna er son med att livet kommer att bli bra igen, på ett nytt sätt.
Lycka till!!
Eva