Anna O 17.08.2009
Fråga:
Jag & min man är oense och jag vet inte hur det ska lösas... Han tycker att jag är för mesig som inte tillåter att han tar i barnen och det är alltid äldste sonen(5 år) som han hackar på om uppförande, städning, att han inte lyssnar mm, den yngre(4år) klarar sig från pappas aggresioner hela tiden. Nu säger han att han ska sluta lägga sig i och att jag ska få ta hela ansvaret för deras uppfostran! I helgen var han onykter o höll fast 5-åringen både hårt o länge o när jag till slut lade mig i då slängde han barnens chips o sin öl i golvet o for iväg i raseri. Barnen blev fruktansvärt upprörda o ledsna!! Vad gör vi/jag??? Finns det ngt att läsa om regler och uppfostran? Hjälp mej!! Hälsningar från mor Anna
Svar:
Hej
Det låter som ni har en mycket bekymmersam situation som är påfrestande för er alla fyra på olika sätt. Att bara den ene föräldern skulle ta ansvaret för barnens uppfostran och gränssättning går ju inte när man bor tillsammans. Det är ju i vardagsumgänget med barnen som man bekräftar, fostrar och påverkar sina barn. Den situation du beskriver från en helg tillsammans är verkligen förfärlig. Hur lyckades ni göra det bra igen? Kan din man be om ursäkt och ta på sig ansvaret för det som hände? Detta givetvis utan att hans auktoritet som förälder sätts på spel. Han måste få sätta gränser och tillrättavisa men utan att skrämma och göra illa. All form av fysisk bestraffning av barn är ju förbjuden i lag.
I en situation som er kan det bli en polarisering mellan föräldrarna, dvs. när den ena föräldern är hård blir den andra extra mjuk och tillåtande vilket gör den första föräldern ännu mer sträng och konsekvent vilket kan göra att den andre föräldern inte vill ta så mycket strider osv. Det är viktigt att försöka att bryta en sådan negativ spiral. Kan du och din man prata om det?
Finns det risk att din man känner sig väldigt kritiserad som förälder? Det är en svår utgångspunkt för en positiv förändring. Finns det något i hans umgänge med barnen som du kan uppmuntra och bekräfta?
Visst finns det olika böcker om barnuppfostran men i en så låst situation som er tror jag inte att ni kan LÄSA er till en lösning. Ni behöver, med bibehållen respekt för varandra, resonera kring vilka regler som ska gälla för era barn. Och vilken som är den bästa vägen dit. Om ni inte når en förändring genom att prata med varandra rekommenderar jag att ni vänder er till er BVC-psykolog eller socialtjänst och ber om stöd i ert föräldraskap.
Hoppas att ni snarast kan förändra situationen!
Vänliga hälsningar Eva