Nya förskolan ger sonen ångest

Hej! Vår son som fyllde tre år nu i höstas började en ny förskola för 1,5 månader sedan, och han verkar ha ångest inför detta nya stället. På den gamla förskolan trivdes han bra och hade sina bästisar. Ibland (men inte ofta) var lite gnällig/ledsen vid lämningen, men det fanns ingen ångest. Han skolades in i två veckor när han var 1,5 år och det tog lång tid innan han vande sig och kom in i allt (och verkade även då ha ångest men kunde inte uttrycka sig så som nu). Vi trodde att det skulle gå som en dans på nya förskolan, eftersom han blivit större och dessutom redan umgåtts mycket med miljön eftersom den nya förskolan är på vår gård. Tyvärr ordnade vi ingen lång inskolning på nya förskolan, eftersom vi trodde det skulle gå mycket bättre än det har gjort. Vi pratade mycket med honom om det länge innan, och då var han helt med på noterna och brukade prata om att han skulle vara där när mamma jobbade och pappa var i skolan. Första dagen var jag med hela tiden, andra dagen lämnade jag någon halvtimme och på tredje dagen lämnade vi honom ensam då de åkte på utflykt, och det gick bra. På fjärde dagen var hans pappa med en stund och lämnade honom sedan, och femte dagen var han där ensam lite drygt tre timmar. Alla dessa dagar gick bra och han var inte ledsen (inte ens vid lämningen) eller verkade ha ångest. Sen var inskolning över och han lämnades själv, och efer några dagar utvecklade han en rädsla för nya förskolan och protesterade och grät. Nu har det som sagt gått 1,5 månader och det känns inte som att själva lämningen har gått framåt. Vissa dagar är det mer OK, men han är ledsen fler dagar än han inte är ledsen. Ofta får han ont i magen när han vet att det är dags för förskolan. Och på kvällarna säger han ofta att han inte vill gå till förskolan imorgon, och när vi då säger att han ska göra det en stund så blir han förkrossad. Han har inte så långa dagar på förskolan eftersom min man (hans pappa) pluggar. Dessvärre jobbar jag ofta kvällstider (försöker hitta annat, men det är inte lätt), så ofta umgås vi bara på morgonen innan förskolan (lämnar 9:30) och ses sedan inte förrän det är dags för sonen att lägga sig eller så har han redan somnat. Jag lämnar honom på förskolan 9:30 även om jag inte börjar jobba förrän på eftermiddagen eftersom annars skulle han bara gått på förskolan ungefär en gång i veckan (jag jobbar dag en gång i veckan). Jag vill att han ska få ha rutiner och en chans och komma in i gemenskapen, men tror inte det går med förskolevistelse en dag i veckan. Jag är helt ledig en vardag i veckan och då har jag också honom hemma, och han brukar längta efter denna dagen. En gång i veckan börjar jag jobba 16:00, och då brukar jag hämta vid halv ett eller halv två (beroende på förskolans aktiviteter), och hinner då umgås med honom två eller tre timmar innan jag beger mig till mitt jobb. Han brukar tycka det är OK när jag går även om han säger att vill att jag ska stanna hemma och att jag inte får gå. Men det är mycket sällan han gråter eller får ångest när jag ska gå och han är kvar hemma med sin pappa. Han har alltid varit en lugn och betänksam personlighet. Den gamla förskolan berättade hur han nästan hela första terminen stod och studerade de andra barnen utan att leka själv. Men senare fick han bästa kompisar och busade mycket med dem. Han har även lätt för att få kompisar med en gång när jag är med honom på lekplatser och andra ställen där han ser någon/några barn. Så han är inte blyg även om han är lugn och förhållandevis försiktig. Barnen på nya förskolan verkar gilla honom och låter honom gärna vara med i gemenskapen, och han börjar mer och mer att vilja det själv. I början stod han mest vid den förskollärare som han har byggt upp en trygghet kring, och ville inte göra något annat. Denna förskolläraren är fortfarande viktig för honom, men numera kan han lämna henne emellanåt för att cykla runt eller leka med andra barn. Förskollärarna säger att det går framåt och att han är mycket duktig och social för sin ålder, och att han vill försöka klara allt (t.ex. klä på sig osv - vilket han inte vill hemma). Kanske också ska tillägga att han är yngst på nya förskolan, men jag tror det kommer fler treåringar i januari. Men jag mår så oerhört dåligt (försöker att inte visa det för min son, utan vara positiv och glad) av att han har ångest både kvällen innan och sedan på morgonen. Efter att vi har hämtat brukar han säga att det var kul att leka med barnen, men sen på kvällen och morgonen börjar allt om igen. Jag har även dåligt samvete över att jag har ett kvällsjobb, (har haft det drygt ett år) men just nu har jag inte lyckats få något annat, och i sommar ska vår son bli storebror om allt går bra, så då kommer jag inte längre vara borta på kvällarna. Tar mycket tacksamt emot tips/funderingar psv från dig! Tack på förhand från en mamma som älskar sin son