Maria 15.05.2011
Fråga:
Hej! min dotter är 4 år gammal, hon har aldrig sovit en hel natt i sträck! Hon vaknar 3-4 ggr varje natt, när hon var bäbis sov hon 40 minuter åt gången!! Härom veckan kollapsade jag och fick åka till sjukan för att jag är så stressad och har sömnbrist. Jag är ensamstående med henne och hon är väldigt energisk och kräver mycket uppmärksamhet!! Jag har testat att lägga henne riktigt sent för att se om det kanske beror på att hon inte är trött nog, men lik förbannat vaknar hon efter 3 h och vill ha mamma! Sen lägger jag henne i hennes rum o 2 h efter att hon vaknat första gången är hon uppe o skriker o gråter efter mig!! Jag är egen företagare och alltid trött när jag möter mina kunder! Jag kan inte koncentrera mig på något, oftast blir jag lätt arg på henne för att hon gråter över det mesta. Snälla hjälp mig. Är riktigt desperat :-( tack för ert svar. mvh Maria
Svar:
Hej! Vilken förfärlig situation du beskriver! Utan ordentlig sömn klarar man inte av att fungera normalt. Det gäller både för dig och för din dotter. Jag gissar att hon är ett känsligt barn eftersom hon redan som baby var lättväckt och hade svårt att somna om. Små barn som är för trötta sover dåligt av det, och tyvärr låter det som det blivit den ena onda cirkel efter den andra. Det krävs nog genomgripande förändringar i er vardag för att vrida allting rätt. Av din beskrivning gissar jag att stressnivån är mycket hög och att den förvärras av att ni båda är uttröttade. Fick besöket på akuten dig att tänka att nu måste du göra något dramatiskt annorlunda? Kan du svara på din dotters behov av uppmärksamhet så att hon blir åtminstone lite nöjd? Barn känner på sig om man som vuxen är fysiskt närvarande men psykiskt någon helt annan stans. Kan ni leka tillsammans ca 30-40 minuter varje dag utan att telefon eller något annat stör? En lek som är på din dotters villkor och där hon känner att du helhjärtat är närvarande. Försök också att bli mindre arg på henne, eftersom det bara ökar hennes stress och eventuellt får henne att känna att du inte vill vara med henne. Den största skräcken för ett litet barn är att förlora sina föräldrar. Som förälder kan man inte nog tydligt och många gånger övertyga barnet om att man ALLTID kommer att finnas kvar, vad som än händer. Om du inte inom några veckor lyckas åstadkomma ett lugnare klimat hemma tycker jag att du ska söka hjälp antingen på BVC eller BUP. Din dotters symtom är så pass bekymmersamma att ni måste få hjälp att bryta den starka stressnivån som gör att varken hon eller du sover tillräckligt.
Vänlig hälsning!
Eva