Camilla 08.09.2009
Fråga:
Hej!
Jag och min sons pappa flyttade isär när våran son bara var 10 månader. Efter ca 1år träffade hans pappa en ny och de lever ihop än idag, så hon har funnits hos min son ända sen han var jätteliten. Vi är jättegoda vänner alla tre. Vi har honom varannan vecka, vilket vi har haft sen han var 3 år. Nu har jag träffat en ny som älskar min son som sin egen och min son tycker jättebra om honom också. Min sons pappa och hans sambo har för bara några månader sedan fått ett gemensamt barn. Samtidigt fick de reda på att min sons pappas sambo fått aggressiv cancer som spridit sig till lungorna. I och med detta får hon cellgifter ganska ofta och är då också väldigt infektionskänslig. Så det är mycket som händer för honom just nu. Han har väldigt lätt för att bli ledsen och arg. Han frågar titt som tätt -"mamma, vem älskar du mest? Jag säger ofta till honom att jag älskar honom och på den frågan svarade jag -"dig så klart och jag kommer alltid att älska dig mest" Han tycker det är jobbigt med bytena på måndagarna. Lärarna säger att han inte mår bra och verkar orolig. Säger att han mår illa och har ont i magen. När han är hos sin pappa så säger han ofta att jag vill hem till mamma. Det går bra, då säger jag till din mamma att hämta dig från skolan idag då. Efter en stund börjar han gråta och ångrar sig. Jag och våran sons pappa har mycket god kontakt, vi pratar minst en gång i veckan om hur allt är och om det hänt något speciellt. Våran son vet att vi pratar och vet att han inte kan spela ut oss. Jag och min sambo satt igår kväll och diskuterade och undrar nu om det kan vara så att min son behöver en trygg punkt. Att han bor hos mig och min sambo och träffar sin pappa varannan helg. Tills han själv kan bestämma eller åtminstone till hans pappas sambo mår bättre. Jag tror inte att det skulle vara några problem för min sons pappa för han kom själv med det förslaget för 2veckor sedan. Jag vet inte alls om detta är ett bra förslag, skulle bli mycket tacksam över och höra vad du tycker. MVH//Camilla
Svar:
Hej
Så oerhört mycket som hänt i er sons liv de senaste månaderna! Det vore underligt om han inte reagerade på dessa stora kriser. Kontakten med hans pappa måste ha förändrats väsentligt, först när det nya barnet kom och sen när sjukdomsbeskedet förändrade hela deras tillvaro.
Frågan är ju vad det skulle betyda för er son att träffa sin ena förälder betydligt mindre. Saknaden efter pappa skulle givetvis bli stor och det finns väl en risk att sonen skulle kunna känna sig ”undanskuffad”. Samtidigt låter det övermäktigt att klara två barn, det ena nyfött, och en svår cancersjukdom samtidigt. Stressnivån måste vara mycket hög i den familjen.
Om ni skall göra en förändring rekommenderar jag att ni båda föräldrar talar med sonen gemensamt och förklarar att överflytten till mamma är tillfällig utifrån sambons svåra sjukdom och att den inte beror på något som han gjort. Försök sedan att hjälpa er pojke att uttrycka sina svåra känslor och förklara för honom att det inte alls är konstigt att han känner sig ledsen och arg och får ont i magen. Övertyga honom om att på sikt kommer tillvaron att bli lugn igen och att hans pappa alltid kommer att finnas kvar för honom.
Vänliga hälsningar!
Eva