Ninni 06.11.2011
Fråga:
Hej! Min svärmor är mkt sjuk i cancer och nu känns det som att det inte finns mycket tid kvar... Vi har en son på 4 år och min fråga är, ska vi börja förbereda homo på att hon kan komma att lämna oss och iså fall hur? Han vet att farmor är dålig, hon sitter i rullstol osv. Men han vet ju inte hur illa det är. Mina tankar kring begravningen är att han inte ska vara med utan vi kan istället gå till kyrkan vid ett annat tillfälle och tända ett ljus för henne. Att se kistan uppe vid altaret och alla människor som är så ledsna tror jag inte att en 4 åring kan greppa riktigt, det är ju knappt att jag kan det som är vuxen. Vad tror du? Jag är själv mycket ledsen å likaså min man så jag känner att vi behöver hjälp att ta vår son igenom detta på bästa sätt. Tacksam för svar. Varma hälsningar Ninni
Svar:
Hej! Det är mycket svårt för ett litet barn att förstå innebörden av att någon dör. Det är först i 7-års åldern som barn har den intellektuella förmågan så att de kan begripa att döden är avslutningen på livet. Det är en bra ide att börja tala med er son om att hans farmors kropp är mycket allvarligt sjuk. Berätta för honom att ibland när man är mycket, mycket sjuk så kan inte kroppen bli frisk igen. Då dör man. Beroende på er egen tro får ni sen berätta för er lille pojke var farmor kommer sen. Att säga att de döda är i "himmelen" är en vacker liknelse även om man inte har en religiös tro. En 4-åring tänker så konkret att det är bra att kunna berätta var farmor är när hon är död.
Om ett barn ska vara med på en begravning bör det finnas någon som kan fungera som ett stöd för barnet, som själv inte är helt förlamad av sorg. I er situation tycker jag det låter som en bra planering att er lille son inte är med på begravningsakten. De mycket starka känslor av sorg och förtvivlan som uttrycks är svåra för ett litet barn att hantera. Små barn är mycket bra på att uppfatta känslostämningar och ni hjälper er son genom att bekräfta att ni sorgsna och ledsna. Men att det inte handlar om något som han gjort utan att ni saknar farmor. Tryggheten för honom blir att tillvaron långsamt återgår till det vanliga. Ni har en mycket jobbig tid framför er och sorgearbetet kommer att ta mycket energi så jag hoppas ni kan ta er den tid och det utrymme ni behöver.
Mitt varma deltagande!
Eva