Noppawan 16.06.2009
Fråga:
Hejsan! Jag har en fråga som jag vill ställa till dig ang min dotter, men först måste jag berättar lite gran om min dotter. Min dotter,som är 11 år och hon bor i Thailand tillsammans med sin pappa och sin styvmor. För en vecka sedan har jag varit sjuk och kan inte ringa henne. Jag vet inte om det är pga. detta eller någon annan anledning som gör att min dotter låsar som hon har gått till skolan. Lärare ringer till pappan och undrar varför dottern inte kommer till skolan i 4 dagar. Då har de fått de veta att hon inte har varit där. När de väl har pratat med henne så berättar hon att hon känner sig ensam och ingen som älskar henne. Hon vill därför vara ensam ute, ibland skadar hon sig själv. Enligt hennes styvmor är min dotter ofta frånvaron ungefär som att hon är där fast hon inte är där. Min dotter har berättat att hon inte litar på någon och vill ta livet av sig. Ja, vi alla har gjort så gott vi kan och vi har gett henne hur mycket kärlek som helt, både i tal och kroppspråk. Jag visar henne att jag älskar henne och har alltid visat att jag inte har övergivit henne. Jag ringer väldigt ofta och hälsar på henne en gång om året.Jag vet att det är för litet men pga. ekonomi och tid samt jobb gör att jag inte kan få mer mjölighet att åka till henne. Jag har försökt flera gånger och fortfarande försöka ta hit henne men hennes pappa vägrar skriva på. Då undrar jag hur jag ska hanterar denna situation alltså min dotters beteende? Är hon sjuk? Måste vi söker barnpsykolog? Vill du vara snäll och svara så fort du har mjölighet. Med vänlig hälsning Noppawan
Svar:
Hej
Det måste vara svårt för dig att ha din dotter så långt borta. De symtom som du beskriver är allvarliga. Att ofta vara frånvarande i kontakten, skada sig själv och prata om självmord är tydliga signaler på att din dotter behöver hjälp. Det är svårt att veta hur din dotter påverkas av att du önskar att hon kommer till Sverige och att hennes pappa önskar att hon stannar i Thailand men klart är att hennes tillvaro just nu är alltför svår och ohanterlig för henne. Kanske kan ni föräldrar enas kring var hon ska växa upp? Det är en god ide som du har att kontakta en barnpsykolog. Att hon uteblev från skolan ska ni säkert tolka som hennes sätt att ropa på hjälp.
Hoppas att hon snabbt kan få hjälp!
Eva