Min 4.5-åring har det jobbigt!

Hej Eva! Vår 4,5 pojke har varit med om mycket det sista halvåret! Han blev storebror i oktober, vi tömde och flyttade runt i vår lägenhet inför försäljning ungefär samtidigt, vi flyttade till nytt hus i januari, han bytte till nytt dagis för en månad sedan. När han blev storebror så blev han väldigt rädd. När vi flyttade till huset blev han mörkrädd även på dagen. Detta har blivit mycket bättre. Han är en stark och viljestark pojke som är fysiskt aktiv många timmar på dagen. Han har lugnat ner sig lite här hemma efter flyttreaktionen. Han sover väldigt bra. Som information kan det kanske vara bra att veta att min man sitter i rullstol och att han har hjälp av assistenter en del vissa dagar. Det innebär att det kommer och går en del personer här som stannar en begränsad tid i hans liv. Men nu till det jag tycker är väldigt jobbigt! Han har alltid sökt kontakt med andra barn genom att slå till eller knuffas! Det resulterar ju i att andra barn blir rädda för honom och han blir ledsen. Han slår till så fort något händer. Det kan vara att han blir rädd eller att han inte får som han vill eller att någon annan slår eller säger något. Han kan leka ta fatt men sedan kan det mitt i vända och då blir han arg och slår till och säger att dem andra jagade honom. Vi har pratat mycket med honom om att man inte får slåss att han inte kan gå omkring och se arg ut om han inte är arg. Han säger att han förstår det men sedan kan han i nästa sekund göra likadant igen. Han har haft det här beteendet ända sedan han kunde gå. Nu på det nya dagiset så är barnen redan rädda för honom och jag känner mig väldigt orolig att det ska ge ett utanförskap. Det går väldigt bra för honom vid lunchen, då är han som en helt annan unge säger fröken. Hon säger också att de inte gör så stor affär av det här för att se om det lugnar sig av sig själv. På det gamla dagiset har han inte heller varit den lugnaste men dem var ett gäng kompisar där han var trygg och det hade lugnat sig och han hade blivit så harmonisk där. Men tillbaka till vår situation idag. Vi funderar på om det hade varit bättre för honom att vara mer än sina 15 timmar (p.g.a hemmavarande lillasyskon). Kanske att vi skulle lämna honom tidigare så att han inte kommer när alla andra redan är där och har börjat leka. Han är i grunden en härlig unge som ofta är glad och skrattar. Som är väldigt uppfinningsrik och har mycket fantasi. Jag känner stor skuld i att han har blivt som han är eftersom jag inte tycker att jag har tillräckligt med tålamod. Jag tänker att han blir arg och slåss för att jag blir arg och skäller när han trotsar och hittar på bus här hemma. Jag skulle uppskatta lite handfasta råd om hur vi ska tackla den här situationen! Jag gråter när jag lämnat honom på det nya dagiset för att jag vet att han kommer få ytterligare en jobbig dag!