Pia 01.12.2008
Fråga:
Jag och mitt ex flyttade isär för snart ett år sedan. Han har redan nu fått en ny kvinna inflyttad hos sig som har två barn(pojkar) Vi har en treårig tjej ihop som vi har varannan vecka. Det har gått upp och ner i humöret hos dottern men nu är det kaos. Hon kom hit och var jätteglad att se mej efter en vecka hos pappa. På kvällen vid sängdags började hon gråta hejdlöst och ville till pappa, hon saknade honom. Jag tröstade så gott jag kunde och förklarade att det var helt ok att sakna honom och att va ledsen men nu är det som det är ... Nästa dag var hon helt ok igen. Hämtade henne från dagis och då blev hon rasande för hon hade förlagt nappen. Det blev mitt fel ! Hon var mycket arg och var jätte-elak. Inte alls ledsen på det viset hon var kvällen innan. Detta gick ju också över men hon skrek hela tiden att hon ville till pappa. Nu har det här hållit på på samma visa med utbrott och elakheter och jag blir bara ledsen, Hon trivs inte här säger hon och ena stunden vill hon inte vara med mig för hon tycker inte om mej sen älskar hon mej... Jag flyttade till en lägenhet och han bor kvar i huset där flickan är född.Jag är bara så himla rädd att förlora henne. Är det normalt beteende? Vad ska jag tolerera och inte? Hon har fått ett fulare språk och det kommer inte från mej. Min gissning är den "nya damens" pojkar och hennes ordval. Vad är rätt att göra? När hon är med mig är det bara hon och jag. Jag försöker leka och hitta på olika saker men hon är aldrig riktigt nöjd. Hjälp ! "en mycket ledsen mamma"
Svar:
Hej, det låter tungt både för din dotter och för dig. Livet förändrades mycket för er tös i och med separationen och det tar tid att förstå, acceptera och vänja sig vid allt det nya. Det framgår inte hur länge sedan det var som din dotters pappas nya sambo flyttade in men det är givetvis också något som påtagligt påverkar henne.
Jag tror att du ska tolka hennes känsloutbrott som tecken på att livet är ganska påfrestande just nu. Det låter mycket bra att du bekräftar och förstår hennes saknad efter den förälder som inte är närvarande. Hennes utbrott tror jag delvis du ska förstå som ett testande, för att hon är tre år och testar alla gränser, och delvis som ett sätt att få kärleksfulla svar från dig. Varje gång hon säger att hon vill till pappa svarar du att hon ska vara hos dig för att det har du och pappa bestämt och också för att du vill att hon ska vara hos dig. Men givetvis får hon längta och sakna pappa och det är inte farligt. När hon säger att hon inte tycker om dig får du chans att berätta att du älskar henne och alltid kommer att göra det.
Det är klart att du inte kommer att förlora din dotter! Du kan också uppfatta din dotters känsloutbrott som ett mått på hur trygg hon är i er relation, hos dig kan hon visa alla dessa motstridiga känslor och samtidigt veta att mammas kärlek finns kvar. Försök att lugna, trygga och övertyga henne om att det kommer att bli bra och att du och hennes pappa alltid, alltid kommer att finnas för henne. Det är det som är allra viktigast för henne att veta just nu.
Ha det gott!
Eva