Åsa 04.09.2009
Fråga:
Vår femåring har under större delen av sitt liv varit svårtröstad och sorgsen...sedan hon lärde sig prata har hon kunnat förklara att hon "känner sig ledsen i sin kropp" Det har nu gått så långt att vi känner att vi inte kan låta detta fortsäta utan att få råd och hjälp. Vår treåriga dotter undrar dagligen varför storasyster är så ledsen alltid...? Hela familjen blir påverkad av denna ohållbara situation med en olycklig familjemedlem som är endast fem år gammal... Hoppas på tips och råd och förslag på kontakt vi kan ta i vården. Det kan tilläggas att vår dotter gått på utredning för mag och tarmproblem sedan hon var ca 1 år. Hennes liv började med koliksymptom som har övergått i deppigt beteende mönster... Tacksam för svar! Vänliga hälsningar Åsa
Svar:
Hej
Det låter verkligen angeläget att ni får någon form av hjälp. En del barn är från födelsen mer svårtröstade än andra därför att de är känsliga. De påverkas starkt av olika stimuli och har svårigheter att etablera en regelbunden mat och sömnrytm. Kanske är er stora dotter ett sådant hypersensitivt barn.
Den kolik hon hade som spädbarn innebar långa skrikperioder och ledde till erfarenheten att ni inte kunde trösta så bra. Hur har det varit sedan dess? Har ni lyckats vända förväntningarna och istället kunnat trösta och lugna? Det blir en sorglig ond cirkel om både hon och ni har förväntan att det inte hjälper att trösta, att det inte går. Det är också viktigt att veta vad den somatiska utredningen har kommit fram till. Har er dotter ständig smärta och obehag i sin mage? Det påverkar henne givetvis.
Det är spännande att fundera över vad hon förmedlar med konstaterandet att hon ”känner sig ledsen i sin kropp” från början måste ordet ”ledsen” varit o-greppbart, abstrakt och något hon hört er säga. Långsamt har ordet fått ett tydligare innehåll. Vilka reaktioner får hon när hon berättar om sin känslostämning? Har det lett till att ni gett henne en speciell uppmärksamhet och omsorg? Går det att säga till henne att du är ledsen nu, men att det snart kommer att gå över?
Vilka situationer sätts igång då storasyster berättar om sin ledsenhet och lillasyster frågar varför? Blir situationen tung och hopplös eller kan ni vuxna vända känsloläget? Det är angeläget att ni vuxna kan stå för positiv förändring. Jag gissar att det är detta ni behöver hjälp med. Min rekommendation är att ni vänder er till er BVC-psykolog som eventuellt kan hjälpa er, alternativt remittera er vidare till barn och ungdomspsykiatrin.
Hoppas att ni får hjälp snart!
Vänlig hälsning!
Eva