Linda 08.08.2011
Fråga:
Jag är själv med min son som är 3 1/2 år. Jag jobbar heltid och han är på dagis om dagarna. På kvällarna känner jag mig trött och blir arg för småsaker och känner att jag inte har något tålamod alls. Jag får väldigt dåligt samvete för det och känner att jag inte alls är en bra mamma. Visst har vi jätteofta bra stunder, men jag märker på min son att han blir ledsen när jag är trött och arg och jag är så orolig att han ska må dåligt av detta. Vad ska jag tänka på i sådana situationer?
Svar:
Hej, Så bra att du känner att det blir fel och att du tänker att du vill hitta nya sätt. Det är givetvis svårt att veta vad du ska tänka på men kanske hjälper det om du högt för er båda sätter ord på vad som händer. Du gör då situationen begriplig för din son, och hjälper honom samtidigt att se konflikten ur ett annat perspektiv. Det är en vikig byggsten för hans utvecklande av empati. Du förklarar din irritation både för din son och dig själv och tar själv på dig ansvaret för att det blir konflikter. Med en son som är 3,5 år utgår jag ifrån att det blir mycket gränssättnings diskussioner. Kanske har det blivit ett mönster er emellan att din som behöver testa vad din gräns går genom att protestera och trotsa tills du tappar tålamodet. Han behöver veta om "hans mamma är arg idag också" och pressar därför omedvetet vidare och vidare. Det skönaste och bästa för honom är då givetvis att du inte blir arg fast hans beteende är provocerande. Kanske är det en hjälp för dig att tänka att det är en del i hans utveckling att testa gränser och att det går över. Ge också dig själv ett stort erkännande för det föräldraskap du erbjuder, det är inte lätt att vara ensam om ansvaret. Slutligen är det mycket viktigt att du ser till att ni alltid blir vänner igen efter de konflikter som uppstår. Det är alltid den vuxnes ansvar. Det är en bra hjälp för din son om du tar på dig en stor del av skulden för att det blev en konflikt. Det lugnar din son och lär honom på sikt medkänsla.
Vänliga hälsningar!
Eva