Madeleine 21.08.2009
Fråga:
Min man och jag separerade för ett år sedan. I samband med skilsmässan flyttade min dotter, snart 5, och jag tillbaka till Sverige medan hennes pappa bor kvar i England. Hon träffar honom nu en helg i månaden då han flyger över till Sverige.
Pappan har nu begärt att vår dotter ska bo hos honom i England i varannan månad. Jag vill ingenting hellre än att de ska kunna tillbringa mer tid tillsammans men känner att detta är alldeles uppåt väggarna för långa perioder för ett ännu såpass litet barn. Detta skulle jag känna även om pappan bott i samma stad så hon kunde gå kvar i sitt vanliga dagis och träffa sina vanliga vänner - nu pratar vi dessutom att flyga utomlands och börja ett nytt dagis där hon ska dyka upp några veckor varannan månad.
Hon har dessutom flyttat två gånger De senaste tolv månaderna (varav en där hela hennes gamla värld med pappa, språk, hus, dagmamma, dagis och kompisar revs upp) och tvingats byta dagis tre gånger. Jag känner förtvivlat att hon har slitits runt nog och behöver stabilitet. Jag känner att jag måste få en utomståendes synpunkt på om jag överreagerar. Men jag har aldrig ens hört talas om att man delar upp vårdnad och vistelse på tvåveckors-sjok (utan för semestrar etc) för såpass små barn som ändå bor i samma land, alla jag känner har långhelger eller möjligen hela veckor - kan detta vara vettigt?
Svar:
Hej
Det är lätt att förstå din upprörda reaktion och jag håller helt med dig om att det umgängesförslag som din dotters pappa givit inte är på hennes villkor. Små barn är i stort behov av en förutsägbar tillvaro med bekanta rutiner och vanor. Barn har också behov av trygga och stabila kamratrelationer. Hur skulle det kunna upprätthållas om man försvinner efter 4 veckor? Det är svårt att förstå hur det ens praktiskt skulle kunna lösas med vistelse i förskola och skola varannan månad i två olika länder.
Det är lätt att förstå att saknaden efter dotter respektive pappa är stor, men att låta er flicka flytta mellan England och Sverige varannan månad är inte en optimal lösning.
Hoppas att ni istället kan diskutera fram en annan umgängesform.
Vänlig hälsning!!
Eva