Trött mamma 10.10.2010
Fråga:
Hej, Jag undrar hur jag kan få till tillvaron med min son utan så mycket ilska. Min son är 3, snart 4 år. Det jag har svårt att hantera är hans envishet. Sedan han var ca 1 1/2 år har han tex vägrat gå från bilen in till huset. Han vill bli buren. Han blev buren när han var liten, sedan blev han för tung när matkassar o dyl skulle in samtidigt. Jag får ofta släpa in honom gråtande jag har nu inte burit in honom på över ett år, men problemet finns kvar. Vi har även problem med maten. Han hittar på massor av avkrokar och invändningar till varför han inte vill äta. Nu har vi sagt att om han vill titta på TV får han äta maten. Vill han inte äta är det OK, men då blir det ingen TV. Det han då gör är att vänta till absolut sista stund innan tandborstning med att vilja äta, och då gör han det så långsamt, så långsamt. Och när han är klar vill han såklart titta på TV, men då är det ju läggdags. Gråt och skrik. Är medveten om att vi inte då håller vårt ord till honom om TV tittandet, men vi säger alltid ett par ggr att "Nu är det dags att äta om du skall hinna med TV". Han vägrar dessutom att gå ut på helgerna. Jag o min man är ute mycket och fixar, jobbar o sådant. För oss är det helt omöjligt att vara inne fina höstdagar. Han vägrar! Han får då stanna inne när vi går ut, eftersom han annars bara står och vrålar, men vi är ju alltid nära o tittar in till honom. Om han nu någon är med oss ute, då har vi jättekul! Så jag förstår inte mig på honom. Alla dessa problem kommer upp när han börjar dagis för terminen, under julledigheten och på sommaren är det inga problem. Han kissar dessutom på sig en massa under perioder när han går på dagis. Inte på dagis, utan när han kommer hem. Medan vi inte alls har lika mkt problem med detta annars. Detta kisseri är bara ren trots, (eller?), eftersom han ALltid kissar på sig på vår parkering eller, helt enkelt väntar med att ta av sig sina byxor inne på toaletten förrän han kissat lite i dem. Ja, såklart man inte kan hålla tillbaka sin ilska. Jag kan fortsätta med exempel, men jag tror du säkert redan vet vad vi gör för fel med honom. Kan tillägga att vi lägger mkt tid på våra barn, vi leker o pratar med dem mycket. Vi själva tittar inte på TV:n förrän barnen sover. Min sons envishet förstår jag inte, och jag är så trött på att vara i gräl med honom. Hoppas på hjälp. Tack från ganska trött mamma.
Svar:
Hej! Ni verkar ha det ordentligt tungt och svårt. Det du beskriver låter som en kamprelation där alla vardagssysslor och rutiner blir föremål för maktkamper. Det är vanligt att man har det så när barnet är i 1,5-3 årsåldern men det brukar ha lugnat sig något när barnet har ett mer utvecklat språk och också kan förstå situationer ur mer än sitt eget perspektiv. Du beskriver att läget blir värre då det är dagisdags. Är han stressad på något vis över förskoletillvaron? Går det att hjälpa honom att sätta ord på sina reaktioner? Man kan känna sig pressad, ledsen eller arg och då göra knasiga saker, typ kissa på parkeringen. Givetvis är det mycket lättare men en sådan diskussion om du som vuxen inte blir arg. Er son behöver nog mycket hjälp av er för att förstå sig på sig själv, och hjälp att lugna sig då han går i "baklås". Jag gissar att han är en ganska känslig kille. Går det med lite humor? Skoja till det och prata extra långsamt till hans fötter som tror att de inte vill gå in i huset??
Ett är säkert och det är att den situationen ni är i nu kan inte er son ändra, utan det är upp till er vuxna att försöka att "skruva om" och omtolka kamperna. Kanske skulle det vara en omstart att inte ge honom alternativet att "inte äta", det är väl knappast ett reellt val. Ni vet att han behöver energi för att må bra så på något vis måste han ju få i sig mat. Hoppas att ni med lirkande, fantasi, humor och lugnade tålamod kan hjälpa er son förbi dessa kamper!
Vänliga hälsningar!
Eva