Daniel 12.12.2011
Fråga:
Hej! Jag har en dotter på fem år. Under tiden fram tills hon var ca 4 år har jag nu i efterhand förstått att jag varit alldeles för hård och auktoritär mot henne i min uppfostran i vissa situationer. Till exempel kan det ha varit situationer när hon varit inne i en trotsfas och skriket och varit helt rabiat och där jag då reagerat fel i form av att jag skrikit högt och starkt och varit vansinnigt arg på henne och även skrikit saker i stil med "Nu får det fan vara nog, Fattar du det?!" samtidigt som jag tagit tag i henne bryskt och "slängt" ner henne i sin säng. Detta beteende från min sida har kunnat komma vid olika tillfällen, inte bara när hon haft sina trotsfaser, utan även i andra, vardagliga barn-föräldrasituationer. Jag är helt enkelt rädd att jag skadat hennes självkänsla, hennes mod att våga testa gränser och att hon har "för mycket" respekt för mig, dvs är rädd för att jag kan bli så arg på henne. Ska jag prata med henne och förklara att pappa varit för arg ibland och att det inte är ok? Eller kommer det bara bli jättekonstigt för henne? Har hon kanske till och med glömt detta? Och vad kan jag göra för att rätta till dom eventuella spår jag satt i henne för pga min ilska och hur jag betett mig mot henne i dom situationerna? Tack på förhand! Mvh Daniel
Svar:
Hej, det är bra att du nu inser att du varit för hård. Det är svårt för ett litet barn att bli rädd för den egna föräldern som också ska vara den som tröstar och lugnar. Visst går det att reparera, men det tar nog tid. Det är säkert bra att du förklarar att du har gjort fel. Men ännu viktigare är att du i handling visar att du gör annorlunda och tar mer hänsyn till din dotters känslor. Ett barn mår bra av att känna sig förstått och positivt bekräftat. Förklara för henne de komplicerade känslor hon har då ni bråkar, berätta för henne att du kan förstå att hon blir arg/ledsen för det som hänt. Erbjud dig att hjälpa henne ur den svåra situationen. Hon förstår att hennes känslor är viktiga om du sätter ord på dem och sen visar att du tar hänsyn till dem. Det blir ett konkret sätt att visa din dotter att hon är en värdefull person och att hennes behov går först. Detta växer hennes självkänsla av. Som sagt tar det nog tid, först måste din dotter känna att hon inte behöver vara rädd för att det plötsligt ska komma ett våldsamt utbrott från dig. Med tålamod och kärlek kommer du att kunna förändra er relation på ett mycket positivt vis.
Vänlig hälsning!
Eva