Hårmamma 17.10.2010
Fråga:
Hej, Vi har en treårig liten tjej som har ett problem. Hon är pigg och nöjd för det mesta men hon har en fixering vid sitt hår som absolut inte får komma fram i ansiktet. Hon har långt hår som vi flätar och sätter upp med hårspännen, allt för att det inte ska besvära henne. Vi "vågar" inte klippa lugg för att då kommer hon ju konstant ha hår i ansiktet, enda alternativet vore väl att raka av allt men det har vi inte velat göra än.. Hon är en bestämd liten tjej, lite försiktig ibland i nya situationer men annars framåt och har varit tidig i utvecklingen med det mesta. Just denna fixering vid håret är dock jättejobbig, den kommer fram ofta när hon är missnöjd med ngt annat som att hon är trött eller hungrig, då "gnäller" hon oavbrutet över håret och går och drar i det och gråter trots att vi gör allt för att få bort det från hennes ansikte. Vid några tillfällen har vi provat att inte tillmötesgå hennes krav om att "sätta om" håret för att se om hon släpper det då, men då har det totalt urartat och hon kan skrika en hel kväll. Det händer att hon tom väcker oss på nätterna för att få håret uppsatt med hårspännen. Vi känner oss lite oroliga över denna fixering vid håret, eller att det ska stå för ngt annat som inte är bra. Hon verkar må bra fö tycker vi och det finns inget vad vi vet som hon är ledsen över. Hur kan vi hjälpa henne bäst ( eller är det bara raka av det totalt som hjälper?) Orolig mamma
Svar:
Hej! Vad jag förstår så är det i situationer då er dotter är frustrerad över något som "lösningen" är att ta bort håret ur ansiktet. Denna "lösning" och föräldraomsorg har ni nu använt er av så många gånger att den har börjat leva ett eget liv. Och lösningen har blivit ett problem. En lite treåring behöver mycket hjälp av sina föräldrar för att lugna sig i olika stressande situationer, och klara av att det inte alltid blir som hon vill. Ett sätt hemma hos er är att "sätta om" håret på er lilla tös när hon ber om det, för annars blir hon jättearg. Hur kan ni hjälpa henne så att också andra sätt fungerar och att hon klarar att känna sitt eget mjuka hår i ansiktet? Då måste ni lyckas lugna er dotter UTAN att håret "sätts om" annars förstärks det redan starka mönstret att det är den enda lösningen. Och då blir det ytterligare bekräftat för er dotter att det är enda som hjälper. Det har blivit en ond cirkel.
Lirka, skoja eller avled i dessa stressande situationer så att er dotter får erfarenhet av att det går att lugna sig utan att håret ändras. Ni vuxna får ha tålamod och stötta varandra eftersom barn är konservativa och det säkert också har blivit lite maktkamp. Klart är att er dotter inte kan bryta detta mönster själv utan behöver mycket hjälp av er föräldrar. Givetvis är det igen lösning på sikt att raka av håret.
Vänliga hälsningar!
Eva