Jessica 13.02.2011
Fråga:
Den 14.e dec dog Adrians farmor hastigt. Han är 4.5 år och har inte velat prata om det. Han vill inte följa med varken mormor el farfar någonstans som han gjorde glatt innan. Han vill vara där jag är hela tiden. Han har en lillasyster som är 10 mån nu. På begravningen satt han stilla men han höll för öronen. Nu har han börjat fråga om henne, å vi jag å min man svarar han. Tror detta är jättejobbigt för han kan man göra ngt särskilt för att hjälpa han?
Svar:
Hej! Ett plötsligt dödsfall är en chock för de anhöriga. Att mista en nära släkting är alltid svårt men det blir ännu mer skrämmande och ogripbart då det sker utan förvarning. En känsla av katastrof och overklighet kan komma. Jag gissar att dessa känslor finns i er familj nu och att Adrian känner dem, men inte förstår vad som hänt. En stor sorg ger starka känslor som ett barn tydligt uppfattar men inte kan hantera själv. Barn i Adrians ålder förstår inte att döden är den slutgiltiga punkten för livet. Man tänker att det gör barn först då de är runt 7 år. Adrians reaktion på detta obegripliga och sorgliga är att inte vika från din sida. Det är en naturlig reaktion från ett litet barn att söka sig nära sin trygga förälder när något farligt och skrämmande hänt. När han känner sig lugn igen kommer han våga sig ut i världen på nytt. Han har dessutom nyligen blivit storebror vilket också är en total förändring av livet.
Ni hjälper er son bäst genom att sätta ord på en del av de känslor som finns hemma hos er nu. Förvänta er inte att han själv kan prata om farmors bortgång. Försök att förklara hans egna reaktioner för honom själv. Lugna honom med att det inte alls är konstigt att han blivit extra "mammig" nu då det hänt så stora förändringar. Övertyga honom samtidigt att det kommer att bli "lugnt" hemma igen även om farmor aldrig kan komma tillbaka. Ett budskap att "allt blir bra igen" är det barnet behöver höra för att oron ska släppa.
Vänlig hälsning!
Eva