Catherine 27.10.2009
Fråga:
Hej! Jag har två pojkar, 3 och 5 år gamla. De är supergulliga och kärleksfulla och 5-åringen är mkt empatisk och omtänksam, 3-åringen är i mångas ögon "jobbig", mycket på andra barn och knuffas och slåss (har är dessutom storväxt och stark). Så fort de leker med varandra så går allt ut på att slåss och bråka, leka krig, sparkas, skjuta och "döda". Vi föräldrar blir helt slut och ibland när vi är bortbjudna vill man baar gå hem då de springer tunt helt okontrollerat och slåss och bråkar och skriker. Vi är ganska "stränga" och sätter upp tydliga gränser för dem, pratar mycket med dem, förbereder dem på vad vi ska göra och ber dem om hjälp, men för det mesta spårar de ur. Vi har försökt med åtgärder som mindre tv-tittande (de får endast titta ca 30 min på eftermiddagen och bara på barnkanalen) och mindre tv-spel (5-åringen får endast spela på lördagar)men inget hjälper, kompisar på dagis får titta på allt och inspirerar till krigslekar ändå (just nu är Star Wars det ständiga temat - och mina barn har inte ens sett filmerna!). Jag är gravid med vårt tredje barn och bävar lite för framtiden, jag prkar inte med detta skrikande och bråkande hemma. Både jag och min man försöker att inte skrika på dem men vårt tålamod brister till slut för det mesta och inte förrän man blir riktigt arg lyssnar de lite grand. 3-åringen lyssnar i princip inte utan flyger på mig och vill göra mig illa om jag tex tar bort honom från matbordet för att han skriker och bråkar. Det blev en lång fråga men jag behöver verkligen hjälp! Mvh, Catherine
Svar:
Hej!
Vilken jobbig situation ni har. Det låter som det alltför ofta blir situationer där era söner skojar och stressar upp varandra och sen inte klarar att själva lugna sig igen. De gränser ni sätter är säkert rimliga, men det är något som gör att pojkarna inte lyssnar på er vuxna om ni inte tar i kraftfullt och blir arga. De har lärt sig att där går gränsen. För att ändra på det måste ni föräldrar hitta sätt hjälpa dem att lugna sig innan ert tålamod brister.
Hur får man som vuxen mer tålamod? Ja, det är inte lätt, kanske genom att tänka att er treåring är i en utvecklingsperiod där han, för att utvecklas positivt, ”ska” testa gränser för sitt egna bestämmande. Och att er lille son på mycket ojämlika villkor vill hävda sig mot storebror och därför tar i så mycket. Er yngste son är uppenbarligen en mycket aktiv och känslig person som har svårt att själv varva ner.
Ni vuxna måste försöka att lugna era pojkar utan att själva bli så irriterade, er irritation riskerar att stressa och trissa upp stämningen ytterligare. Kanske fungerar det att ni tar ett barn var? Kan ni vara med i leken en stund och på så sätt sänka hastigheten? Försök att signalera till pojkarna att ni har kontrollen över situationen.
Din graviditet gör dig sannolikt mer känslig så att du i nuläget inte har så mycket tålamod, men försök ändå att åstadkomma stunder med din yngste son som blir lugna och fina. Tänk att han inte själv kan ändra situationen utan är helt beroende av att ni föräldrar förändrar den känslomässiga tonen i er familj.
Hoppas att ni snart får en förändring!
Vänlig hälsning!
Eva