Bör vår 4,5åring få ligga i vår säng efter en mardröm?

Hej! Jag och min sambo har två barn varav en flicka på snart 3 år och en pojke på 4,5 år. Från ganska tidig ålder har barnen fått lära sig att somna i sina egna sängar och därmed också somna om själva om de vaknar på natten. Det har fungerat mycket bra fram tills nu då vår son på 4,5 år drömmer nästan varje natt. Detta har nu pågått i flera månader. Att barn i denna ålder drömmer mycket och bearbetar upplevelser och intryck från den vakna tiden är ju inte konstigt, men vi undrar nu hur vi ska ställa oss till att han vill ligga mellan oss i sängen efter en mardröm? I början lät vi honom göra detta (det var våra hjärtan som talade), men efter en tid bestämde vi att vi skulle börja gå tillbaka med honom till hans egen säng. Detta har resulterat i att han nu kommer in till oss ca 5 ggr/natt vilket gör att nattsömnen blir mycket påverkad (för alla). Vad säger du som barnpsykolog? Behöver han vår närhet i dessa situationer så mycket att han bör få sova mellan oss (och sen räkna med att det gör över med tiden)? Gör vi honom på något sätt otrygg genom att ta tillbaka honom till hans rum? Vi stannar där bredvid honom en stund tills han är lite lugnare, men om vi stannar för länge så finns risken att vi somnar i hans säng. Då hans säng inte är bredare än 90 cm så säger det sig självt att ingen sover speciellt bra på det sättet. Vi vill bara det bästa för honom, men vet inte riktigt hur vi ska hantera denna situationen. För övrigt är han en trygg, frisk, pigg och glad kille som har aptit på livet. Tacksam för dina synpunkter.