Charlotte 18.01.2010
Fråga:
Hejsan, Jag har en fråga som kanske gäller trots, kanske inte. Vår son är mycket bestämd och envis, även jag. Jag och min son har fått mkt nära kontakt pga, som jag tror, endel dispyter. Jag visar alltid mycket känskor och kärlek, vi kramas mycket och jag säger ofta att jag älskar honom, att han är duktig osv. Han har alltid varit relativt enkel at lämna på dagis, inte särskillt mkt gråt osv. Som liten stosade han ofta iväg från mig och ut på upptäckarstråk så fort han kunde förflytta sig. Jag har 2 frågor: 1: Min man är mkt lugn och tålmodig person, lite "tafatt" möjligen ibland när det gäller att visa känslor. När han kommer hem ibland på kvällarna skriker min son "bort pappa" och liknande saker. Varför gör han det? Jag och pappan talar ofta om hans uppfostran och försöker komma till rätta med problemen. På sista tiden har jag sagt att han skall kramas lite mer med vår son, samt säga hur mycket han tycker om honom. Det har blivit en STOR skillnad. Men så plötsligt är han tillbaka i samma spår och inte vill ha pappa nära? Varför? 2: Det verkar som att vår son kommit in i en period av separations ångest nu, när han är 3 år(!) Han klänger på mig när jag lämnar honom på dagis och idag vrålade han när farmor skulle åka hem "Stanna farmor" -och kastade sig mot henne? Jag fattar inte vad som håller på att hända. Man kan väl inte ha separationsångest vid 3 års ålder? Skall tillägga att ett syskon är påväg inom snar framtid. Vi pratar om det mkt och han verkar se fram emot det mycket. Inga onda ord alls ang detta. Han har dessutom många bebisar hos släkt o vänner o verkar förstå hyfsat vad som skall hända. Väldigt tacksam för svar! För jag är lite orolig och undrar om jag gör ngt fel? Jag vill att han skall känna sig trygg, särskillt när nya babyn skall komma och ta plats. Mvh, Charlotte
Svar:
Hej.
Min gissning är att er son uppfattar den skillnad i känslomässigt klimat som det blivit i er familj i och med det väntade syskonet. Han kan inte på något sätt föreställa sig vad det kommer att innebära att mamma och pappa åker till sjukhuset och sedan kommer hem med en liten syster eller bror. Men han har hört er berätta och förstår att det är någonting stort som kommer att hända. Att hålla fast dig eller farmor är nog ett sätt att säga att ”jag vet inte om jag kommer att klara av någon förändring”. Ni får förklara för honom att ni kommer att hjälpa honom och att allt kommer att bli bra. Att ni alltid kommer att fortsätta att finnas för honom fast det snart blir en stor förändring i familjen.
Det låter mycket bra att relationen mellan er son och hans pappa blev bättre för en tid. Jag gissar att din man ska fortsätta att vara tydligt känslomässigt tillgänglig trots att er son testar och trotsar honom. Budskapet från pappa måste ju vara att ”jag finns alltid för dig även om du inte vill idag”.
Ha det gott!
Eva