kompisen beter sig illa - utan tillsägelser

Hej! Grannens pojke som är jämnårig med min dotter (de är drygt 4 år) och som vi träffar ganska ofta är i mina ögon provocerande och jag vet varken hur jag skall tolka det eller hur jag skall hantera det. När han är hos oss river han t ex ner allt som hänger på kylskåpet, pratar bara om bajs när vi skall äta middag och säger att han inte tycker om mig och dottern och att hon inte är hans kompis, utan att det föregås av något särskilt. Om hon t ex ger honom en teckning som hon ritat river han sönder den och säger att den är ful.Jag tycker att det verkar lite ovanligt att uppföra sig så här när man är ensam hemma hos en annan familj, dels att det inte föregås av något bråk innan. Är en sak om barnen kivas och de i den situationen säger dumma saker till varandra. Ibland känns det som om han ber om att någon skall sätta gränser och bekräfta att det inte är ok som han gör, ibland tror jag att han helt enkelt kanske inte tycker om min dotter. Det största problemet är egentligen när hans hans föräldrar är med då de antingen "tvingar" honom att säga förlåt eller också säger att "dom kivas lika bra båda två", så var det när de var mindre, men inte nu längre tycker jag. Jag vill antingen säga ifrån (när han river ner saker om pratar om bajs vid matbordet, eller fråga varför han säger så (när han säger att vi är dumma.) Känns dock som det är känsligt ämne för mamman och att hon tar illa vid sig om jag säger till. Det har jag förståelse för, vill ju inte säga "Jag tycker ditt barn är dumt" för vad skall hon göra åt det. Vill förstå mer varför han gör som han gör, så kanske det blir lättare att hantera. En gång sa hans mamma "tänk om ett annat barn stod och sa elaka saker till mitt barn, vad det skulle svida i hjärtat", och det är precis så som han gör mot min dotter. När hon bara sitter där och gör något helt annat, säger han "Du är inte min kompis". Sist sa jag att då behöver ni inte leka och så tog jag hem min dotter som började storgråta. Då springer han efter och säger. "Hon är ledsen för att jag inte vill vara kompis med henne längre", medan hon storbölar (för att vi skulle gå hem tror jag). Får känslan av att han i sitt eget huvud är kungen som styr över andra. Min dotter är inte heller den mest välartade alla gånger, men jag tycker som jag beskrivit ovan att detta går ut över det vanliga, samtidigt har jag inte så många barn att jämföra med. Hur som helst vill jag lära min dotter att man inte skall hålla på och fjäska för folk som är taskiga mot en utan leka med någon som man har roligt ihop med eller hitta på något själv istället. Hon svarar då att "han säger så för att vi är kompisar", men jag har svårt att förstå vad hon menar, tycker det är en osund relation när det inte är ömsesidig gnabbande. Eller snarare tycker jag inte om att hon ser det som normalt med en kompis som säger elakheter och knuffas. Ser aldrig att han är gullig mot henne, medan han däremot kan vara gullig mot hennes lillasyster och käck i andra sammanhang. Men flera andra har också reagerat på att han är provocerande, å andra sidan har de också "lugnare" barn själva och inte så många att jämföra med. Mina frågor är dels Är det "normalt" för en 4-åring att uppföra sig så som jag beskrivit ovan, skall jag bara tänka "Det går snart över" och inte ta det så allvarligt? Har min dotter bättre förstånd än jag som säger att det är för att de är kompisar? dels Hur skall jag hantera situationen på bästa sätt? (Med tanke inte bara på oss utan även på pojken och hans mamma.) Tycker jättemycket om hans mamma, men orkar inte träffas för jag inte vet hur jag skall hantera detta.