Ulrika 20.10.2009
Fråga:
Vår son är 4,5 år och har alltid haft ett kraftigt humör med våldsamma utbrott. Han skriker tills han ibland kissar ned sig om han inte får som han vill. När vi har en konflikt så är det precis som att han "kör fast" och blir okontaktbar. Han kommenderar att vi ska stå på ett visst sätt, säga vissa saker i rätt ordning. Sedan ändrar han sig efterhand så det spelar ingen roll vad vi gör utan ALLT är fel. Han får en väldigt svart blick och gråter/skriker om vartannat. Jag försöker att bara säga: Jag vill inte bråka, jag älskar dig men det är jättetråkigt när vi inte är vänner. Ofta slutar det med att han antingen får vara på sitt rum och skrika tills han tröttnar. Eller om vi ska iväg från eller till något så får vi lyfta honom och spänna fast honom med våld i bilen. Det kan ta en timme innan ett utbrott går över. Jag tror att vi har varit för "snälla" från tidig ålder och försökt diskutera och undvika utbrott. Hur kommer vi ur detta? Tacksam för råd. Mvh, Ulrika
Svar:
Hej!
Ett spädbarn ”översköljs” flera gånger om dagen av starka känslor som det inte kan hantera själv, utan är beroende av att föräldern lugnar, tröstar och reglerar känslostormarna. En del barn kan ganska lätt, med förälderns hjälp, komma i balans igen. Medan andra barn har oerhört svårt att lugna sig då de blivit upprörda.
Av din beskrivning antar jag att er son är en känslig liten kille som har mycket svårt att komma i balans efter ett känsloutbrott. Nu när han är 4,5 år har han givetvis en uttalad egen vilja som han vill hävda i olika sammanhang och han blir fruktansvärt upprörd då han inte kan driva igenom sina önskningar.
När du skriver att ni varit för ”snälla”, betyder det att ni givit efter för att undvika utbrott? Betyder det att han inte har tränat så mycket på att lugna sig fast han inte får sin vilja igenom? Då måste han få er hjälp nu. Låt honom inte vara ensam när han ska lugna sig, det är helt uppenbart alldeles för svårt. Trösta, sjung, avled, skoja bort eller vad ni kommer på som lugnar er sons frustration att han inte får som han vill. Förklara att ni förstår att han blir arg när han inte får som han vill, men att det inte ändrar er beslut. Låt honom känna sig förstådd och bekräftad och överge honom inte med dessa känslostormar. Både han och ni behöver erfarenhet av att ni kan hjälpa honom i ”katastrofsituationerna”. Efter hand kommer han ha en förväntan att ni kommer att kunna lugna honom och den förväntan i sig är lugnande. Ni måste säkert ha massor med tålamod men det är viktigt för er son att ni lyckas.
Lycka Till!
Eva