Anki 06.12.2010
Fråga:
Hej Jag har världens mest underbara 4 åring, han har en lugn sida då han tycker om att gosa i soffan och vill kramas, hålla hand osv. Sen har han en sida där han får utbrott, skriker, ger sig på lillebror och skrattar åt mig och sin pappa när vi säger till honom bestämt att det han gör inte är OK. Hans lillebror är två år och vi vet att det är vanligt att de äldre syskonen gger sig på de mindre ibland, inge konstigt med det, men det har hållit på såhär i två år nu...han puttar honom ibland, skrämmer honom och säger det finns spöken, nyper honom osv. Det är ej alltid så utan ibland är han väldigt snäll mot lillebror ochså och lånar ut saker till honom osv och då säger vi till honom att han är snäll och duktig osv. Vi ger honom väldigt mycket komplimanger och uppmärksamhet...jag har alltid försökt vara lugn och bestämd när jag säger till honom när han gjort något som ej är OK, jag tittar honom i ögonen och säger lugnt men bestämt att det han precis gjorde ej är accepterat och att lillebror kan göra sig illa osv och ber honom säga förlåt. Ibland gör han det men ofta skrattar han bara åt mig nästan lite "respektlöst" och springer iväg..Hans pappa blir lite argare och kan skrika till åt honom och ta i honom i armen men det hjälper ju ej hellre utan han skrattar bara åt honom ochså då. Det börjar bli ganska jobbigt för inget vi gör hjälper ...jag har inte provat att sätta honom på ett visst ställe 3 min som många gör sk "skämsbänk" för jag tycker inte det känns rätt eller bra. Och det är öven jobbigt då lillebror sällan vågar leka med sin storebror själv inne på hans rum..så det blir väldigt mycket pass. Har ni något tips på vad som kan hjälpa?? Som sagt är han inte alltid såhär utan väldigt lugn och snäll ofta ochså. Vi hittar även på mycket med barnen, ute på utflykter osv.
Svar:
Hej! Det är lätt att förstå att ni blir bekymrade. Helt säkert är att äldsta sonen vet att han gör fel då han ger sig på lillebror. Frågan ni bör ställa er är vad hans agerande betyder. Vad är det som han berättar för er föräldrar genom de "dumheter" han utsätter lillebror för? Handlar det om uppmärksamhet, avundsjuka eller någon annan typ av frustration? Det går inte att fråga sonen, för han kan sannolikt inte uttrycka det. Men han har stor hjälp av att ni föräldrar sätter ord på beteendet. Säg till honom vad ni tror han vill förmedla till er och tillägg att ni vet att han inte vill göra lillebror ledsen. Och att ni ska hjälpa honom att trösta lillebror.
Metoden med "skambänk" är en tydlig markering att agerandet är fel men ger inte barnet någon chans att förstå sig på sig själv. Man kan inte förvänta sig att ett litet barn själv ska kunna reflektera över sitt felaktiga beteende och dra kloka slutsatser av det inträffade, det måste man som förälder hjälpa till med.
Hoppas att ni kan "översätta" storebrors beteende för honom så att han på sikt kan säga det till er med ord istället.
Lycka till!
Eva