Beräkna utifrån första blödningsdag i senaste menstruation
ängslig mamma 03.02.2010
Fråga:
Min son är 3 år och har haft 4 hysteriutbrott de senaste 5 månadnerna och jag vet inte vad det är som får honom så arg, han skriker konstant i typ 30 minuter tills hans röst försvinner. Jag försöker då hålla i honom för att lugna honom o ge honom tröst o trygghet o närhet men han skriker bara "släpp mig" när ja då släpper honom tar han allt i sin närhet o slänger runt i kring sig. ingenting hjälper. Sen när han väl lugnat ner sig försöker ja prata med honom o fråga varför han blir så arg, då är han helt okontaktbar, han nickar inte på huvudet han har ingen ögonkontakt och är helt stum. mår min son inte bra? jag blir helt förtvivlad, orolig, ledsen och ängslig över min son. jag vill juh att han ska må bra och vara glad! de senaste veckorna har han varit väldigt mkt för o få bekräftelse."mamma ja älskar dig" typ 70 ggr om dagen, och jag försöker säga till honom 140ggr om dagen nu när han är så. Snälla har du nå råd o hjälp?
Svar:
Hej!
Du beskriver verkligen kraftfulla utbrott, och det är uppenbart att din son behöver mycket hjälp för att lugna sig. Jag gissar att utbrotten utlöses av att något går honom emot och sedan varvar han upp sig mer och mer. Han är säkert helt utmattad efteråt, det är därför som han är svår att få kontakt med.
Det du måste göra är att fortsätta att försöka lugna, avleda och hindra honom från att kasta runt saker. Din röst måste säkert vara ganska kraftfull i starten så du når in till honom när du säger att du förstår att han är arg. Sen kan du långsamt sänka din röst och tala saktare. Detta blir ett sätt att bekräfta din sons känslor och i bästa fall samtidigt lugna ner honom innan utbrottet helt tar musten ur honom. Din son känner säkert att hans utbrott skrämmer dig och får dig att känna dig maktlös. Det gör honom sannolikt ännu mer upprörd/stressad. Det bästa är om du kan hålla dig lugn och ”smitta” detta lugn till din son. Går det på något vis att avleda sonen? Alla trix är tillåta, bara inte att ni ger efter för något ni redan sagt nej till. Gör ni det, blir det ett bevis att han utbrott fungerar för att få er att ändra er.
Jag tror inte att du behöver vara orolig för din sons utbrott, utan se dem som en del av hans utveckling.
Ha det gott!
Eva