Britta 02.04.2011
Fråga:
Hej,har två pojkar,de fyller 4 och 2 i år.Den äldre va en snäll och duktig pojke tills vi fick vår andra son,som tyvär fick epilepsi när han var 6 mån gammal.Jag va med honom på sjukhus i två månader(vi är hemma sem i december 2009)och sedan fick kämpa vidare för att han ska komma ikapp sin utväckling.Under tiden,har min store pojke blivit en jätte jobbit att ta hand om.Slår sin lille bror,tar allt ifrån honom,lyssnar inte när vi säger att han ska sluta med nåt dumt han gör,när vi träffar nån han vill inte hälsa på ,varken på sina fröken på dagis,han säger att han blivit skrämd.Om han inte får som han vill ,han gråter och gnäller,jag är rädd när vi är ute att han ska springa mot bilar och inte stanna om vi ropar på honom. Känner mig välldigt myslickad.
Svar:
Hej! Er stora pojke säger med sitt agerande att han behöver er hjälp. Hans tillvaro förändrades totalt när lillebror kom och när brodern sedan blev sjuk gissar jag att stressen i er familj blev väldigt hög. Självklart var ni tvungna att på alla sätt stötta er lille pojke, men sett ur storebrors perspektiv kändes det nog förfärligt orättvist. Ni behövde säkert att han "klarade sig själv" lite mer än tidigare. Det gjorde han kanske, men nu får ni försöka att hjälpa honom att inte gå i "baklås" så mycket. Mitt förslag är att du som var med lillebror på sjukhuset och på det viset "försvann" från storebror nu spenderar en hel del egen tid med honom. Han behöver känna att du finns för honom fast det kommit en konkurrent in i hans liv. Sen är det bra om du berättar för honom vad som hänt. Att lillebror föddes, att han blev svårt sjuk, att ni var mycket oroliga och att storebror fick klara sig lite mer själv. Berätta också att du förstår att han blev ledsen när du inte kunde vara så mycket med honom. Berätta att allt nu kommer att bli bra för att ni föräldrar inte är lika oroliga längre. Förvänta dig inte att han kan delta i detta samtal på ett uppmärksamt vis, men säg i alla fall till honom vad du tror att han känner och att du och hans pappa ska hjälpa honom att må bättre. Förmedla till honom att det inte är han som "uppför sig fel" utan att hans reaktioner är normala i en familjesituation som blev "fel" pga sjukdom och stress.
Vänlig hälsning!
Eva