Rättslös pappa 31.03.2009
Fråga:
Hej! Jag är far till en 3-årig flicka och har ett tilldelat umgänge på tre av fyra helger med min dotter. Resten av tiden bor hon hos sin mor. Separationen inleddes med att modern tog vår dotter och försvann i tre månader utan att meddela vart de tagit vägen. Hon var då endast 1.5 år gammal. Efter att ha fått tillbaka ett minimerat umgänge med min dotter märker jag på min dotter att hon har utvecklat en utpräglad separationsångest vilket yttrar sig i att hon knappast släpper mig med blicken och inte vill sova i egen säng. Hon frågar mig ideligen om jag ska gå och om hon ska bli lämnad ensam utan att förstå att hon har en given plats i mitt liv. Till saken hör att min x-hustru redan på ett tidigt stadium lämnat bort vår dotter till grannar och andra småbarnsföräldrar utan min kännedom. Både dagtid som nattetid. Detta verkar fortsätta även nu då vår dotter är tre år gammal och det har kommit till min kännedom att hon tillåts klä av sig inför grannar som min x-hustru säger sig "lita på". Min spontana känsla är att vår dotter redan är otrygg och att hon behöver mera tid med sina föräldrar hellre än med andra. Jag tänker också att hon bör lära sig att hon inte ska klä av sig inför främmande män. Har jag fel i detta? Min x-hustrus argument till att lämna bort barnet är att barnet ska lära sig att bli "social". Går det inte att lära barnet till att bli social genom att man själv är närvarande som förälder då barnet leker med andra barn i trygga miljöer? Hur ska jag tänka i detta och hur kan jag påverka barnets mamma så att hon förstår?
Svar:
Hej,
Det låter som en dramatisk situation när du och din fru separerade och det måste ha påverkat er alla tre, kanske extra din och din dotters relation. Hur mycket kan hon idag lita på att du finns för henne? Det som bygger upp trygghet för ett så litet barn är att det finns en struktur och förutsägbarhet i tillvaron och att föräldrarna finns känslomässigt tillgängliga.
Du ska givetvis fortsätta att svara din dotter att du alltid kommer att finnas för henne och du kan säkert tolka det faktum att hon frågar så mycket att hon behöver höra ditt svar många, många gånger. Barns utveckling drivs av nyfikenhet på nya saker och behovet av att känna sig trygga. Känner de sig lugna och trygga blir det mer möjlighet att lära känna nya personer och nya situationer. Bäst är det givetvis att lära känna nya människor tillsammans med någon som man är mycket trygg med. Det är svårt att veta hur du och din dotters mamma ska börja prata med varandra på ett konstruktivt vis. Kanske finns det delar i er gamla relation som ni måste klara upp först? Eventuellt kan ni få hjälp av familjerätten så att ni kan hålla bort er eventuella konflikt och prioritera er dotters behov.
Lycka till!!
Eva