Kjell 14.02.2011
Fråga:
Min Dotter fick för 4 år sedan sitt första barn, en son. En duktig kille, men starkt modersbunden. I somras fick han en lillasyster och i samband med detta blev han än mera modersbunden och provoserar sin mamma ständigt och gör livet outhärdligt för dom båda. Han får vansinnesutbrott om han inte får som han vill, smäller i dörrar etc. Han följer inte med någonstans om inte mamma följer med. Morfar, mormor, farfar, farmor kan inte sitta barnvakt medans mamma åker till affären tex. han måste ständigt följa med. Han är dock snäll och ömsint mot sin lilla syster. Hur skall hon tackla problemet för att komma till rätta. Hälsning från Morfar.
Svar:
Hej! Det låter verkligen som ditt barnbarn behöver hjälp att hantera sina dramatiska känsloutbrott. Det är viktigt att träna sig på att lugna sig, även om man inte får som man vill. De som är bäst på att träna barnet är givetvis de egna trygga föräldrarna. Det låter som det finns ett mönster där modern säger nej och där sonen protesterar kraftfullt och där det till slut ändå blir som sonen önskar. Detta mönster kan inte din dotterson bryta, utan det är upp till föräldrarna att hitta nya sätt att hantera konflikterna. I situationer där man går emot barnets vilja får man avleda, skoja och trösta så att barnet kan lugna sig, trots att det inte blir som barnet vill. Jag gissar att din dotter försöker att gå emot sin sons vilja ibland men att hon måste ge sig för att han protesterar så kraftfullt. Det är detta de måsta ta sig igenom. Hur arg och "tokig" sonen än blir måste modern ändå genomföra det hon sagt. Det är först då han lärt sig att "utbrotten" inte får mamman att ändra sig, som han kommer att lugna sig. Som situationen är nu vet han att tillräckligt starka känsloutbrott gör att han får följa med sin mamma. Det är lätt att förstå att din dotter inte orkar ta alla konflikter nu då hon har en baby också och allt kan hon inte ändra på en gång. Men att börja med något som är viktigt och sen inte ge sig utan genomföra det trots sonens protester, är en bra början. Det finns nog ingen annan väg att hjälpa sonen att hantera sina frustrationer.
Vänlig hälsning!!
Eva