Anna 21.09.2009
Fråga:
Hej. Jag och min man ska skiljas. Vi har en dotter tillsammans på 10 månader. Vi bor fortfarande ihop som vänner och ska försöka att göra det så länge jag är mamma ledig, till aug 2010, då är dottern nästan två år. Vi har kommit överens om att ha växelvis boende, varannan vecka men den andre hämtar henne på onsdagen på dagis och har henne ons,tors och lämnar på fre morgon på dagis sen tar den andre över igen. På så vis är vi ifrån henne högst 3 dagar var. Men jag har läst att så små barn inte mår bra av växelvis boende så jag vill höra vad du säger? Tack på förhand
Svar:
Hej, så tråkigt att det ni planerade tillsammans inte blev som ni tänkt.
Gemensamvårdnad är den vanligaste lösningen efter en skilsmässa och det ger oftast barnet en god chans att under uppväxten få tillgång till båda sina föräldrar. Hur sedan boendet delas upp måste noga prövas från barn till barn. Det finns inte någon omfattande forskning kring hur väl småbarn klarar av att ha två hem. Det man vet är att barn bygger upp sin trygghet på förvissningen att föräldrarna finns tillgängliga och förstår och svarar på barnets behov. Inskolning på förskola är ett exempel på hur barn lär sig att klara sig utan föräldrarna ett antal timmar och sen erfar att föräldern kommer tillbaka igen.
Frågan ni ställer är om det kommer att bli för påfrestande för er lilla dotter att byta mellan pappa och mamma 6 gånger på en 14 dagars period. Det är svårt att veta, men det låter ansträngande. Barn är konservativa och mår bra av rutiner och bekanta vanor. Hur kommer det att kunna tillgodoses?
Uppdelningen mellan föräldrarna kan givetvis inte bygga på någon ”rättvisa” mellan de vuxna utan uteslutande på hur väl det lilla barnet klarar att hantera sin tillvaro. För många små barn är det tryggast att bo stadigvarande hos den ena föräldern och träffa den andre föräldern i barnets välbekanta miljö. Låt sedan övergången till den andre föräldern bli mjuk med först hela dagar och sedan successiva övernattningar. Det är viktigt att båda föräldrarna är uppmärksamma på barnets reaktioner på förändringarna. Det är vanligt att barn visar mer av stress och missnöje hos den förälder som är primärvårdare (alltså, om ni inte varit föräldralediga lika länge så räknas den som varit mest med barnet som primärvårdare) medan de kan ”hålla ihop sig” och vara ”duktiga” hos den andra föräldern. Det gör att ni föräldrar kan få två olika bilder av situationen. Försök att skynda långsamt med de förändringar som väntar er dotter och var lyhörda för om det blir för jobbigt för henne. Det viktigaste är att hon inte, genom skilsmässan, förlorar kontakten med den ena av sina föräldrar.
Lycka till!!
Eva