Therese 27.04.2009
Fråga:
Min son är 10 månader och jag har precis börjat jobba medan min sambo nu är pappaledig. Om jag går ut ur rummet (eller hemifrån) och sonen ser det blir han jätteledsen och svår att trösta. Men om jag smiter ut medan han leker och är nöjd och inte ser mig går det jättebra med pappa, och han verkar inte märka att jag har gått. Är det skadligt för honom att inte få "klart besked" om att mamma har gått, dvs bör jag ändå klart säga hejdå trots att han blir ledsen? Har han ännu någon tidsuppfattning och förstår han att jag kommer tillbaka om en stund trots att han inte ser mig?
Svar:
Gemensamt svar till Marie 23 april och Therese den 23 april
Hej båda två, jag väljer att svara till er båda samtidigt då era frågor rör samma situationer.
Barn i åldern 8-10 månader brukar bli extra känsliga för separationer och extra skeptiska för nya personer. Detta är en del av den naturliga utvecklingen och det brukar vara under ngn månad. Därefter har barnet lärt sig att det visserligen är smärtsamt när pappa eller mamma försvinner, men att de kommer tillbaka varje gång.
Det bästa sättet att hjälpa barnet att förstå att en separation är på gång är att tydligt säga ”hejdå” när man går. Då är budskapet också att om mamma inte har sagt ”hejdå” så finns hon kvar hemma någonstans. Smiter man iväg blir barnet på sikt osäker på om föräldern finns tillgänglig eller inte. Det kan leda till att barnet känner att det måste bevaka föräldern som annars plötsligt och utan förvarning försvinner iväg. Att barnet gråter vid avskedet är inte så plågsamt som den oförutsägbara situation det är att föräldern försvinner utan att ha berättat det.
Ha det gott!
Eva