Henrik 06.04.2009
Fråga:
Hej! Jag och min fru skall skiljas, vi har en dotter som nu är 11 månader. Vi blev tyvärr en pinne till i statistiken och allt är mitt fel, det är jag smärtsamt medveten om. Jag vet att min dotter skulle ha mått bäst av att jag och min fru skulle ha fortsatt att vara just man och hustru under samma tak. Men att vi skall skiljas är oundvikligt. Läget är att jag flyttade till Norge för att gifta mig, så det är där jag har bott tillsammans med min fru och där fick vi vår dotter. Nu när vi skall skiljas uppstår, för mig rent egoistiskt, ett problem. Jag har inget liv i Norge (om man för stunden räknar bort min dotter), min ”gamla” familj (far, mor och bror), mitt jobb, släkt och vänner mm finns i Stockholm och Hälsingland. När jag förslår för min fru att jag kan komma och hämta min dotter varannan vecka eller varannan lång helg, så tvär vägrar hon, med hänvisning till att vår dotter inte skulle må bra av detta. Jag föreslår att jag skall ta hand om vår dotter varannan vecka eller varannan lång helg av flera anledningar. Rent egoistiskt, för min mor och far (enda barnbarnet), för att avlasta min fru men framför allt för att min dotter skall ha en bra relation med mig. Jag skulle aldrig fortsätta resa med min dotter om jag märkte att hon tog skada av det, aldrig i livet. Men jag vill försöka, men det vill inte min fru med hänvisning till att vår dotters hälsa. Jag förstår att pendling är uteslutet när vår dotter blir äldre och börjar i skola och så. Till saken skall nämnas att vår dotter aldrig har varit ”mammig” hon är väldigt trygg och lugn med mig. Jag bor i Stockholm min fru i Olso, vilket resulterar att det skulle bli tal om att resa med bil ca 6 tim, eller flyg ca 3 tim (med resa till och från flygplats) eller tåg ca 7 tim. Så nu till mina frågeställningar: Vad anser expertisen om att resa/pendla med barn i åldern från kanske 1 år fram till skolålder? Är det bättre att barnet finns på en plats, istället för att ha en bra återkommande och regelbunden kontakt med sin far? Mvh Henrik
Svar:
Hej, det blir en stor förändring för er dotter när ni flyttar isär och dessutom kommer att bo så långt ifrån varandra. Du beskriver att hon har en trygg och nära relation till dig idag och svårheten blir att bevara den nu när ni kommer att ses mer sällan.
Det bästa för henne vore att träffa dig ofta och inte nödvändigtvis så långa stunder. 2-3 gånger/vecka någon timme åt gången. Det är givetvis inte så lätt med det stora geografiska avståndet. Att ha växelvis boende är en för stor påfrestning för ett så litet barn, det kanske fungerar när hon är närmare tre år.
Ett bekymmer för dig, som den förälder hon inte bor hos, är att hon sannolikt inte tydligt visar dig hur hon mår utan att den starkaste reaktionen får den förälder som hon känner störst trygghet med. Det blir därmed svårare för dig att bedöma hur hon mår. Jag tror att du måste ställa in dig på några år av intensivt pendlande innan hon kan vara utan sin invanda miljö och sin primärvårdare under längre perioder. Det är mycket viktigt för din dotter att du inte släpper kontakten trots att er relation förändras så drastigt.
LYCKA TILL!!
Eva