Jenny 30.01.2011
Fråga:
Jag har en 10 månader gammal son som redan från början varit mycket ledsen orolig och svårtillfredsställd. Han vill inte vara själv utan jag/pappan måste vara med honom hela tiden. Han kan bli ledsen mitt i en lek. Har svårt att koncentrera sig. Hanterar inte alls motgångar utan blir totalt vansinnig om man tex tar ifrån honom något. Svårt att komma till ro och somna, otålig. Är väldigt aktiv och kör till batteriet tar helt slut Humöret blir bara värre med tiden. Har börjat få riktiga raseriutbrott. och både matningssituationer och blöjbyten har blivit katastrofala sen någon vecka tillbaka. Jag har verkligen gett allt för att få honom att känna sig trygg. Är med honom dygnets alla timmar, är även hos honom när han sover men han känner sig trots detta otrygg och blir ledsen så fort jag reser mig och tex ska gå på toaletten osv. Positiva egenskaper är att han är social, nyfiken, uppmärksam, kommunicerar med hjälp av att peka och tar egna initiativ till lekar. Han har hängt med på bvc testerna utan anmärkning. Men jag känner nu att vår situation är ohållbar. ingen i vår omgivning har det så med sina barn. Jag är jätterädd att han har någon form av störning. Jag är väldigt orolig och ledsen för jag känner mig otillräcklig.
Svar:
Hej! Jag tror inte att ni behöver vara oroliga att er son har någon form av störning. Däremot beskriver du en liten kille som är mycket känslig och dessutom aktiv i sin personlighet. Nu när han blivit 10 månader har han dessutom en mer uttalad egen vilja vilket gör att frustrationerna och utbrotten blir ännu fler. Utgå ifrån att ett känsligt barn har mycket svårt att lugna sig själv och därför behöver mycket hjälp av sina föräldrar för att bli lugn och komma i balans efter någon form av stressfull situation. Ju lugnare ni är ju lättare är det att lugna sonen. Han vet givetvis inte själv när han närmar sig gränsen för sin ork, därför får ni försöka att vara "steget före" och bryta innan orken är helt slut. Aktiva barn riskerar att bli ännu mer aktiva - hyperaktiva- då de är trötta. Då kan det vara svårt att uppfatta att de inte behöver mer, utan mindre stimulans.
Ni har ett extra krävande föräldraskap eftersom er son behöver så mycket mer hjälp än de flesta barn med att hitta sitt lugn. Försök att stötta varandra som föräldrar och se varje övervunnen frustration som en liten seger och som en investering i framtiden. Ni lär honom i små steg att med er hjälp komma i balans. På sikt kommer han att klara detta själv.
Lycka till!
Eva