Sebastian 10.09.2011
Fråga:
Hejsan! Jag har en son på nu 12 månader. Han bor hos sin mamma 6.7 mil och har gjort det sen födseln. Jag har varit där ca 3 ggr i veckan, 2 vardagar och 1 helgdag, sen han var nyfödd. I början var vi tillsammans ca 1 h åt gången. Sedan ökade vi så att jag var med honom 1½ timma åt gången och ibland 2 timmar. I februari började vi låta honom vara hemma hos mig på helgdagen i ca 1-2 timmar beroende på. För ca 5 veckor sedan började vi utöka tiden på helgdagen samt att han var hemma hos mig. Vi började med 2½ timmar, veckan efter tog 3½ timmar och då fick han även sova middag hos mig. Den natten hade min son mardrömmar. Veckan efter valde vi att inte utöka tiden och han sov i bilen. Han fick även mardrömmar på natten, dock inte lika mycket. Vecka efter var han med mig i 3 timmar och vi var i mariefred. Han sov i vagnen, vilket han har gjort flera gånger tidigare med mig. Men ändå fick han mardrömmar. Han har inte haft mardrömmar annars. Vi kan tyvärr inte hitta något annat mönster än att han är med mig. Han har varit med mig i 3 timmar tidigare utan några problem. Det som har varit nytt är att sova middag här. Däremot fick han även mardrömmar när han sov i vagnen. Det vi tänker göra är att fortsätta utan att utöka tiden, för att se om det blir mindre. Problemet är bara att han ska börja på förskola den här veckan. Vilket gör att det blir mycket nytt. Har du någon idé hur vi ska göra för att komma vidare? vi funderar på att göra på samma sätt som inskolningen på förskolan, att mamman är med hemma hos mig i början.
Svar:
Hej!
Det låter som ni varit mycket omsorgsfulla föräldrar och kunnat samarbeta bra med ambitionen att er son ska ha en nära relation till både sin mamma och sin pappa. Det är en fin gåva till honom. Att hans sömn störs av oro hänger nog samman med att han är åtskiljd från sin primärvårdare. Dig har han träffat i hela sitt liv, men det är bara under de senaste 5 veckorna som separationen från mamman varit längre och också innehållit en sovstund. Jag tror att ni tänker helt rätt när ni planerar att mamman ska vara med hemma hos dig under en övergångstid. Ett 12 månaders gammalt barn är känsligt för att separera från den förälder som det bor med och för att göra den övergången lättare är det bra att hon/han, genom att vara närvarande, för över sin trygghet till den mer obekanta miljön. Det är ju så en inskolning på förskola sker. Försök om möjligt att det är du som tröstar er son. Det gör honom trygg att veta att du också kan det. Nu reagerar han på en omställning och det är bra att han har två föräldrar som är lyhörda för hans reaktion och försöker att hjälpa honom. Ändra inte i rutinen att träffa dig pga inskolningen på förskola. Visa istället att ni finns för honom så att han kan klara av det nya.
Vänlig hälsning!
Eva