Marie 27.04.2009
Fråga:
Hej, Om drygt 2 veckor ska jag börja jobba igen och mannen ska vara pappaledig med vår lilla tjej som då är knappt 9 månader. De har en fin relation men den senaste veckan så blir hon alldeles ifrån sig varje gång jag "lämnar över" henne till honom och visar på alla sätt att hon bara vill vara med mig. Han lyckas dock efter en stund distrahera henne och sen går det bra. Likaså när jag varit borta några timmar och han varit ensam med henne så vill hon bara vara med mig när jag kommer hem och blir förtvivlad bara jag är några meter bort. Blir lite orolig för hur det ska gå nu när jag ska börja jobba! Hur ska vi göra för att det ska funka så bra som möjligt? Likaså undrar jag över hur jag ska göra när jag går tidigt på morgonen, om det bästa är att säga "hejdå" och låta henne se mig gå eller bara "smyga iväg" innan hon vaknat? Tack på förhand från en orolig mamma!
Svar:
Gemensamt svar till Marie 23 april och Therese den 23 april
Hej båda två, jag väljer att svara till er båda samtidigt då era frågor rör samma situationer.
Barn i åldern 8-10 månader brukar bli extra känsliga för separationer och extra skeptiska för nya personer. Detta är en del av den naturliga utvecklingen och det brukar vara under ngn månad. Därefter har barnet lärt sig att det visserligen är smärtsamt när pappa eller mamma försvinner, men att de kommer tillbaka varje gång.
Det bästa sättet att hjälpa barnet att förstå att en separation är på gång är att tydligt säga ”hejdå” när man går. Då är budskapet också att om mamma inte har sagt ”hejdå” så finns hon kvar hemma någonstans. Smiter man iväg blir barnet på sikt osäker på om föräldern finns tillgänglig eller inte. Det kan leda till att barnet känner att det måste bevaka föräldern som annars plötsligt och utan förvarning försvinner iväg. Att barnet gråter vid avskedet är inte så plågsamt som den oförutsägbara situation det är att föräldern försvinner utan att ha berättat det.
Ha det gott!
Eva