C 17.10.2010
Fråga:
Hej! Jag fick i julas förra året mitt första barn, en son som nu är 10 månader. Han är otroligt trygg, glad och mår toppen. Det är mest jag som mår dåligt... Har först på senare tid börjat njuta av våra dagar tillsammans, innan dess har jag haft det tufft med att vara hemma (känt mig ensam m.m.) föräldraledig. Något jag dock inte kan skaka av mig är känslan av enormt rädsla för att dö. Sedan jag fick min son blir jag panikslagen och livrädd när jag tänker på att dö ifrån honom (trots att han har en fin pappa och bra släkt/vänner), att han ska dö ifrån mig eller att något ska hända. Att se/höra om andra barn som far illa (kan vara så "lite" som att barn skriker i köpcentrum för att de är för varma i åkpåsar..) gör fysiskt ont i mig att höra. Vad kan jag göra för att komma tillrätta med min rädsla? Tycker du jag ska söka terapihjälp? Är rädd att jag oroar min son indirekt eller att jag på annat sätt kommer föra över rädslan på honom. C
Svar:
Hej! Det är en stor omställning i livet att vänta och föda ett barn. Som kvinna är man extra känslig på grund av den både fysiska och psykiska förändringen. Det gör att man kan drabbas av ångest eller depression efter förlossningen. På flera ställen i Sverige är personalen på BVC extra uppmärksam och frågar kring hur man mår som nybliven mamma. Det ger en möjlighet att erbjudas hjälp relativt snabbt. Jag vet inte hur det fungerar på din barnavårdscentral men jag tycker definitivt att du ska berätta hur du mår och hur plågsamma dessa ångest tankar är. De kommer kunna erbjuda dig hjälp hos BVC-psykologen eller hos någon annan terapeut.
Du ska inte bära detta själv längre utan se till att få hjälp.
Vänlig hälsning!
Eva